Nu lever vi on a prayer i New York

Så här går det när man anlitar Jon Bon Jovi ...

Nej, förlåt – den var dum.

Men det är svårt att inte hemfalla åt galg­humor i ett New York som just nu har monumental blues.

För så är det.

New York är rungande liberalt – bara på Manhattan röstade 87 procent på Hillary Clinton i tisdags – och Donald Trumps valseger har utlöst svårartat missmod i världens huvudstad.

Jag kan inte erinra mig att Gotham någonsin känts på samma sätt som under en promenad ­genom Midtown den symboliskt grå, regnsjuka eftermiddagen dan efter dan.

Människor trodde verkligen inte att det som hände – att en klassisk hustler från Queens blev USA:s 45:e president! – kunde hända.

I andra delar av landet var de desto mer övertygade om att det absolut kunde hända och där är stämningen i stället, gissningsvis, karnevalsartad.

Till exempel i de delar av rostbältet där allt ­avgjordes.

Som Youngstown i nordöstra Ohio.

Den misärens utpost, där de nerlagda stål­verken och fabrikerna rostar ikapp i en bitande vind, sjöng Bruce Springsteen inkännande om på albumet ”The ghost of Tom Joad” för 21 år ­sedan och faktum är att LA Times under den ­infekterade valrörelsen åkte dit och letade på sångens huvudperson.

Han skulle, visade det sig, rösta på Trump – om inte annat så för att få sträcka ett långfinger i ­ansiktet på det etablissemang som lämnat såna som honom i sticket i decennier.

Nu jublar han.

Men livet går vidare här också. Mitt i mjält­sjukan är det samma hustle & bustle som vanligt på Manhattans gator. Bud ränner runt med paket, servitörer häller upp kaffe i lunchstimmet på en diner, poliser dirigerar den omöjliga trafiken på Lexington Avenue ....

– Vad har vi för val, säger min skomakare på ­Andra avenyn när jag kommer in för att att ­hämta ett par kängor han sulat om.

Han har rötter i förra Sovjet-republiken ­Georgien och är mycket skeptisk till Trump, framförallt för den oklara relationen med Putin.

– Jag tror det kan bli jävligt illa nu, men det är bara att fortsätta jobba. Jag har en familj att försörja och måste bring home the bacon, fortsätter han.

Det är också Andre, som hans amerikaniserade namn lyder, som aktiverar cynismen visavi New Jerseys egen Christer Sjögren.

– Såg du att Clinton hade Bon Jovi på scenen under sista valmötet? Well, det förklarar ju ­varför det gick som det gick.

Jag kan förstås inte svara annat än att vi nu ­lever on a prayer ...

Orsaker till extas

Jim James – ”Eternally even” (cd)

My Morning Jacket-sångaren är en av samtidens allra största.

”Moonlight” (Film)

Gripande, rentav omvälvande epos om att växa upp när man är stämplad som annorlunda ­redan från ­början.

”Oasis: Supersonic” (Dokumentär)

Det var skojiga år, det där ...

Elektorsrösterna är nyckeln – vi förklarar USA:s valsystem