Som en lagom och uppsluppen personalfest
Nåja.
Sabina Ddumba satte åtminstone en storstilad punkt på en grå och avmätt säsong.
Har du badat till tonerna av en gong-gong?
Nej, och det lär aldrig hända heller.
Rent spontant låter det mer avslappnande att, som Tomas Andersson Wij uttryckte saken i säsongens första avsnitt, injicera heroin i pungen.
Men vi återkommer till det tramset om ungefär 1500 tecken. Gå ingenstans.
Icona Pop uppträdde på en av de minsta scenerna under Peace And Love-festivalen i Borlänge 2012.
Jag har glömt många spelningar, men just den har bitit sig fast.
Caroline Hjelt och Aino Jawo stod och dansade på varsin sida av en liten dj-utrustning. Stämningen i lokalen var explosiv. Om någon hade slängt in en tändsticka skulle stället antagligen ha flugit i luften och landat i Gästrikland.
Singeln ”I love it” var bara drygt en månad gammal, men när Icona Pop tände den raketen sist i det korta setet – de spelade knappt en halvtimme – var responsen enorm. Några hundra personer i publiken lyckades i ett par minuter låta som 40 000 på en fotbollsarena.
Och långt efter att konserten slutat fortsatte alla att skrika refrängen – ”I don’t care – I love it” – när de rusade ut i natten.
Redan där fanns det ingen tvekan om att sluggern ”I love it” skulle bli en internationell blockbuster. På ett sätt överskuggar den fortfarande allt Icona Pop har gjort.
Caroline och Aino är två utmärkta värdar. Precis som musiken utstrålar de en upplyftande och inkluderande värme. Det är väldigt lätt att tycka om dem.
Namn som Icona Pop behövs också för att ”Så mycket bättre” inte ska reduceras till otidsenlig nostalgi. Rapporter från den stora och internationella popvärlden har varit sällsynta i programmet.
Och villkoren därute verkar vara lika usla som alltid. För att lyckas måste man arbeta ihjäl sig och brinna upp mentalt.
Duons avslappnade energi verkade annars smitta av sig på de andra deltagarna.
Förutom Sabina Ddumbas avslutning var allting som en lagom och uppsluppen personalfest utan några märkvärdiga höjdpunkter eller magplask.
Det starkaste intrycket gjorde annars Kikki Danielsson. I stället för att delta i det där gong-gong-tjafset lade hon sig på soffan och snarkade högre än larmsignalen Hesa Fredrik:
”ZZZZZZZZZZRRRRRGGGGGGHHH!”
Och den redan berömda ravefesten mitt på dagen ute i skogen? Att se några medelålders män stuffa bland såpbubblor och kvistar är alltid stor humor.
När deltagarna tog på sig hörlurar och smurfade runt i sina egna små världar fick vi även en perfekt illustration av årets säsong.
Programmets grundidé var att deltagarna skulle låta bättre tillsammans.
Men det var då det.
Även i år är samtliga artister bättre var för sig.