Antje Jackelén om livet, avgrunden – och en vitlökspress

Sveriges avgående ärkebiskop Antje Jackelén.

Hon talar om grundkunskap – och avgrundskunskap.

Om att resa i det inre landskapet – och det yttre.

Sveriges avgående ärkebiskop, Antje Jackelén, förvandlar sitt Vinter till en poetisk annandagspredikan om livet – och betydelsen av en vitlökspress.

Några dagar efter vansinnesdådet på Drottninggatan i Stockholm 2017 läste Antje Jackelén psalmen ”Världen har rämnat” av Per Harling i tv.

Det gör hon nu, igen, i sitt Vinter i P1 på annandagen:

”Världen har rämnat.

Själen är stum.

Saknadens smärta söker sitt rum.

Vredens och sorgens klagande ljud

stiger ur djupen: Varför, o Gud?”

När det värsta har hänt, när det mörka famlar efter ord behöver vi riten för att förstå – det är det hon menar med ordet avgrundskunskap.

– Det svåraste blir aldrig så mörkt att det inte ändå finns ett stråk av ljus och hopp, det glada blir aldrig så glättigt att det inte finns ett stråk av allvar där, säger Antje Jackelén – och menar att det är det som är hemligheten med det kyrkliga liturgiska formspråket.

Till skillnad från världens tafatta försöken att trösta och ge hopp.

Kanske är det så.

Personligen söker jag gärna tröst – och hopp – i kyrkorummet.

Det är någonting där inne, lugnet, tystnaden, rymden och de brinnande ljusen.

När det värsta händer, som terrordådet på Drottninggatan, tsunamin i Sydostasien – eller som nu, mitt i coronapandemin, kan kyrkan eller kyrkorummet, inte bara skänka tröst och ge hopp, utan också förena och dela bördan och oron.

Alla ser det inte så – och det är upp till var och en.

Friheten att välja - eller inte välja – kyrkan är något vi ska vara glada för och värna om.

Vackert är det i alla fall när hon pratar, det är trösterikt och klokt – som vanligt.

I 15 år har Antje Jackelén varit biskop, och hälften av den tiden Sveriges ärkebiskop.

I början av december i år meddelade Svenska kyrkan att hon kommer att avgå lämna sitt ämbete i oktober nästa år, eftersom hon fyller 67 år i sommar.

Hon är vår första kvinnliga ärkebiskop – men inte den sista, får vi hoppas.

Som ärkebiskop bjuder Antje Jackelén på kloka och fina ord på annandagen, men jag saknar människan, kvinnan, hustrun och mamman Antje Jackelén.

Det hade varit spännande att få lära känna henne också.

I morgon vinterpratar skådespelaren Olof Wretling.