Michelle Pfeiffer tappade arbetsglädjen – på grund av pengarna

Stjärnan öppnar upp om pausen – och comebacken

Magnus Sundholm

LONDON

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var Michelle Pfeiffer Hollywoods drottning.

Men när barnen kom la hon mycket av jobbet på hyllan.

Med rollen i ”Mordet på Orientexpressen” är hon tillbaka – för att stanna.

– Den långa pausen var aldrig ett medvetet beslut. Livet tog liksom över, säger hon.

Pfeiffer, som ser betydligt yngre ut än sina 59 år när vi möts i en hotellsvit i London, trodde först att uppehållet bara skulle sträcka sig över hennes och maken David E Kelleys två barns första år.

– Tvärtemot vad jag föreställde mig blev det svårare och svårare att återvända ju äldre de blev.

Det förändrades när de lämnade boet för att gå på college – långt från familjens hem i Santa Barbara.

– De är vuxna nu, 23 och 24. Först tyckte jag att det var jättejobbigt att de flyttat hemifrån. Det fick mig att inse att jag var redo att återvända. Jag började med några små roller i mindre filmer.

Har kul

Sen fick den trefaldigt Oscarsnominerade skådespelerskan rollen i ”Mordet på Orientexpressen”, Kenneth Branaghs nyinspelning av Agatha Christies klassiker med Johny Depp, Judi Dench, Willem Dafoe, Penelope Cruz och Branagh själv i rollen som det mustaschprydde detektivgeniet Hercule Poirot.

– Jag älskar det här och har kul, säger Pfeiffer och skjuter tillbaka en blond hårtest bakom örat.

– Så svaret på din fråga är att jag är tillbaka för att jag kan och vill jobba.

Däremot vill hon inte återvända till tiden då hon hade eget produktionsbolaget, trots att det i dag är modellen för stjärnor som Reese Witherspoon, Jennifer Aniston och svenska Alicia Vikander.

Tappade glädjen

– Jag gillade aldrig affärsaspekten av att driva eget. Den kreativa delen tyckte jag var kul. Jag älskade att utveckla manus och jobba med författare.

– Men den ekonomiska sidan låg hela tiden i krig med den skapande. För mig gjorde det att jag tappade glädjen för jobbet.

Pfeiffers stora comeback har sammanfallit med den största upprullningen av påstådda sexbrott i Hollywood.

Hon uppger att hon följt det ena avslöjandet efter det andra lite vid sidan om. Men ämnet är långt ifrån nytt för henne.

– Jag har tänkt tillbaka på hur det var för mig. De var folk som stötte på mig, som var grisar och som korsade gränsen till rovdjur.

Konsekvenser

– I dag pratar jag och kvinnor jag känt i 30-40 år om det här. Det gjorde vi aldrig förut. Jag tror inte någon av oss insåg hur utbrett det varit.

Hon är positiv inför framtiden.

– Jag är stolt över hur snabbt min industri reagerat och hur allt fått konsekvenser. Det känns som om vi kvinnor inte är rädda för att prata om det här längre.