Varje söndag är det quiz – eller är det egentligen kviss?

Språktidningen väljer kviss framför quiz.

Att kvissa, quizza eller frågesporta. Det är frågan.

På mina tågresor mot Göteborg, staden där jag föddes och där de som föddes av samma mor några år före mig huserar, brukar jag allt som oftast ha med mig ett färskt exemplar av Språktidningen, inhandlat på Pressbyrån.

Väl i Göteborg går jag i stort sett alltid på ett musikquiz på söndagskvällen. År efter år, söndag efter söndag flockas jag och de andra vanedjuren där, för att bräcka varandra genom att ha koll på vilka hitsinglar House of Pain respektive Cypress Hill bär ansvaret för.

Kanske har du, kära läsare, redan reagerat och retat upp dig på mitt språkbruk ovan. Om du jobbar på nämnda Språktidningen, till exempel, verkar du tycka att jag går på musikkviss i stället för musikquiz. På annat sätt kan jag inte tolka att tidningen oförtrutet använder detta nymodiga ord (trots att det svenska uttalet väl snarare borde skrivas kuiss) för sina ... ja, quiz, eller frågesporter, som kanske någon annan tycker att det ska heta, ett rejält svenskt ord, eller nja, sport är nog allt ett lånord det med.

Den som håller med mig om att det gott kan få heta quiz kanske motsätter sig att jag kallar det ett musikquiz. Gång efter annan hör jag vänner och främlingar förkunna att de minsann ska gå på en quiz, och som med quiz(z)en menar bestämd form singularis.

Min egendiagnostiserade känsla för språk slår bakut. Ett quiz, quizet (eller möjligtvis quizzet) och de där quizzen är det enda rätta. Med dessa former som standard behöver ingen undra om meningen ”jag var bäst på quizzen” rör ett eller flera tillfällen.

Lyckligtvis behöver jag inte ensam fäkta för riktigheten i mitt påstående. Språkrådet rådde till användning av ”ett quiz” framför ”en quiz” i en tweet från 2016. Eller var det kanske i ett tweet?

Följ ämnen i artikeln