Sting lät mig vara smakdomare

Sting kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta

”Gossen" minns sina möten med Sting.

Han har hånats av media under större delen av sin karriär.
Nu fortsätter tråkningarna, när Sting får Polarpriset.
Själv har jag sällan haft så trevligt som under mina två möten med den 65-åriga rockstjärnan, det första redan 1979.

Visst finns det ett gäng artister jag också hellre skulle ge Polarpriset än just Sting.
Jag köper dock inte alls det där snacket om hur tråkig han är. Varken som artist eller person.
Drygt ett 20-tal oförglömliga världshits räcker väl som motivering för att han inte behöver skämmas att ta emot Polarpriset av kungen i sommar.
Att han skänker åtskilliga miljoner av sin förmögenhet för att rädda regnskogar och till andra välgörande ändamål har jag heller inga problem med.

Och det där att han och hustrun Trudie Styler höll på med tantrasex i fem timmar långa sessioner, det som han har hånats mest för genom åren, avfärdade hustrun för sex år sedan som ett dåligt fylleskämt.
När jag träffade dem på filmfestivalen i Venedig för elva år sedan, var de hur trevliga och normala som helst. Efter en halvtimmes samtal om den film de hade producerat - Dito Montiels självbiografiska ”A guide to recognizing your saints”, med Shia LaBeouf och Robert Downey, Jr i huvudrollerna - tänkte jag att det var lika som bäst att ta tjuren vid hornen.
Ni är ju kända för att vara lite andliga sökare. I Sverige finns det en slags predikant som heter Runar Søgaard som säger att han är er mentala coach…
Sting avbröt mig och började hånskratta.
- Tycker du vi verkar behöva en sådan?
- Jag har hört den här historien på omvägar. Jag har mött honom en gång, minns inte var, vi småpratade några minuter. Och nu tycker han att han är min guru (mer skratt).
Sting verkade inte upprörd, utan snarare van vid att folk säger sig vara närmare honom än de vad de egentligen är.
Många, många år tidigare, sommaren 1979. träffades vi för första gången, i London. Efter intervjuer för filmen ”Quadrophenia” med skådespelarna Phil Davies och Leslie Ash, frågade jag pr-kvinnan varför inte även Sting var där. Han var ännu inte så känd, ”Roxanne” hade blivit en hit bara några månader tidigare. Men han gjorde en biroll som filmens coolaste modskille.

– Han spelar in musik på kvällarna och passar barn på dagarna. Det kanske går att fixa, sa pr-kvinnan.
Två dagar senare, bara runt hörnet från mitt charterhotell i Bayswater, gick jag in på en bakgata och ned i en föga glamorös källarvåning.
Dåvarande hustrun, skådespelerskan Francis Tomelty, gick till jobbet. Sedan satt Sting och jag och pratade musik i flera timmar, medan drygt 2-årige sonen Joseph lekte på golvet. Till sist kunde inte Sting hålla sig, han var väl så stolt, så han sa:
- Det här får jag inte göra för skivbolaget, men… vi har mixat färdigt nya singeln, du får först av alla lyssna om du tror det finns någon hitpotential.
Så tryckte han på Play på rullbandspelaren:
I'll send an S.O.S. to the world/I hope that someone gets my/Message in a bottle.
Stings goda smak att låta mig vara smakdomare, ger honom för alltid en speciell plats i mitt hjärta.