Stjärnan hyllas i USA – hatas i England

Billions-stjärnan om mottagandet i skilda världar

Magnus Sundholm

NEW YORK

Bobby Axelrod är finansmannen som är beredd att gå över lik för att tjäna miljarder.

För mannen bakom porträttet, Homeland-skådisen Damian Lewis, leder jobbet i tv-serien ”Billions” till starka reaktioner.

– I USA älskar de mig, i England kallar de mig skitstövel, säger han till Nöjesbladet.

Lewis delar sedan tv-genombrottet med ”Homeland” 2011 boendet mellan hemlandet England och sin arbetsplats i Amerika.

– Det är ingen tvekan om att den moraliska temperaturen skiljer sig beroende på var man befinner sig, säger den rödhårige britten när han tar emot på Peninsula Hotel på Manhattan för att lansera tredje säsongen av ”Billions”.

– Går jag ut på gatan här ropar de , ”Yeah, Bobby Axelrod! I love you, man”. När jag är i England kommer folk fram och säger, ”Åh, Bobby Axelrod, du är en riktig skitstövel”.

– Jag vet inte vad det betyder, men det betyder något (skratt).

”Billions” var ingen jättehit när den först drog igång. Men populariteten har växt undan för undan.

Säsongspremiären i USA häromdagen lockade 20 procent fler tittare än starten på andra säsongen.

– Budskapet verkar vara att de älskar en så länge man jagar något med tillräcklig passion – och lyckas, säger Lewis.

Alla är skitstövlar

– Då spelar det ingen roll hur många övertramp man gör. I varje fall inte så länge man gör dem med tillräcklig karisma och charm.

– ”Billions” passar precis i den zonen och den här säsongen lär tittarna upptäcka att alla är skitstövlar.

Lewis ler belåtet, sådär som Axelrod gör när han vet att han ligger ett steg före den federale åklagaren Chuck Rhoades (Paul Giamatti).

Sen, som för att förtydliga vad han menar, men fortfarande utan att avslöja så mycket att PR-personerna som följt honom in i rummet blir nervösa, fortsätter han:

– Den här säsongen börjar verkligen pengarnas och maktens frätande natur att visa sig för alla inblandade.

Lewis har alltid varit lättpratad. Det är likadant i dag när han i blå jeansskjorta, gråa linnebyxor och blåa sneakers lutar sig tillbaka vid fönstret med utsikt mot en av Manhattans högljudda avenyer.

Fängslande gladiatorspel

Londonsonen som först skapade uppmärksamhet med tv-serien ”Band of brothers” har en naturlig självsäkerhet som skulle kunna uppfattas som arrogans. Sannolikt är det ett av skälen till att han passar så bra i rollen som hedgefond-ikonen.

– Jag vet inte, säger han när rollfiguren kommer på tal.

– Klart är i varje fall att Axelrod har stake. Han utkämpar ett slags gladiatorspel med Chuck Rhoades och det är fängslande.

Han funderar tyst samtidigt som han doppar en tepåse i en kopp varmt vatten.

– De senaste 10-15 åren har vi haft fantastiska antihjältar såsom Don Draper och Walter White, eller om jag får säga det själv, Nicholas Brody (”Homeland”, reds anm).

– Det är personer med dystra tankar i mörka själar och mörka hjärtan. Axelrod hör till dem.

Tvingas duscha

Det verkar däremot inte Lewis göra. Han ler ofta och har aldrig långt till ett skratt.

Det sistnämnda fyrar han av när han beskriver ”Billions”.

– Det är den mest Trump-aktiga serien som finns och jag tycker att det är underbart. Men efter varje inspelningsdag måste jag duscha av mig smutsen efter Bobby. Han är en gangster, inget annat.

På frågan vad han menar när han beskriver serien som ”Trump-aktig”, rycker han på axlarna.

– I tredje säsongen har vi hämtat mer direkt från nyhetsflödet. Man kan liksom se serien och säga, ”Exakt det hände i fjol. Han fick just en hög post i regeringen och nu gör Axelrod affärer med honom”.

På frågan om Lewis inte är rädd att skrämma bort eventuella Trump-supportrar med såna uttalanden, skakar han på huvudet.

– ”Billions” är en moralisk berättelse om det som sker i dag.

Gråzoner i finansvärlden

Något politiskt ställningstagande vill han dock inte göra, vare sig mot den amerikanska regeringen eller Wall Street.

– Jag har börjat känna en viss sympati för de här killarna som vill göra rätt mot aktieägarna. Jag träffade flera av dem inför serien. Den största anklagelsen är att de inte skapar något – förutom pengar, förstås. Och de kritiseras när de spekulerar i att ett bolag ska gå ner.

– Själva tycker de att de har en moralisk plikt att gå in och rensa bort dåliga företag som påstår att deras aktier är värda X när de egentligen bara är värda Y. De anser att såna företag skapar ineffektivitet i ekonomin, vilket är dåligt för samhällsekonomin i stort.

Han slår ut med händerna.

– Det finns gråzoner i den här världen. Jag är intresserad av det och jag tycker att sånt är fascinerande.

Det är tur för han tvingas betala för intresset. Han pendlar mellan inspelningen i USA och fru och två barn i England.

Kan inte planera

– Det är jobbigt. Men jag får många flygpoäng som jag lovar barnen att jag ska lägga på fina semestrar med dem.

Han ler igen.

– Produktionsteamet vet att jag har sju timmars flygning för att komma hem. De har gjort det här möjligt för mig. Eftersom Paul och jag delar på huvudrollerna och sällan spelar mot varandra jobbar jag när han är ledig, och tvärtom. Det betyder att jag får en vecka här, sen en vecka i London och därefter tillbaka hit igen.

Han och hans familj har övervägt att flytta till USA.

– Jag hade en kompis som gjorde det och köpte hus i Los Angeles. Sen fick han tre års jobb med inspelningar i Toronto, London och Vancouver och var aldrig hemma.

– Det här jobbet går inte att planera.

Andra kollegor till Lewis har tagit paus under barnens uppväxt.

Dyrt hus

– Somliga av dem har tur och kan återvända direkt de bestämmer sig. Andra lyckas inte hitta tillfredsställande jobb. Jag och min fru gör det bästa vi kan för att vara närvarande föräldrar. På samma gång försöker vi tillfredsställa den kreativa sidan för att karriären inte ska spåra ur.

Han gnuggar tummen och pekfingret mot varandra.

– Man måste tjäna pengar också. Men det här är ett svårt beslut för alla föräldrar.

På tal om pengar – vad slösar du på?

– Jag har ett bra ljudsystem i huset som var svindyrt. Min fru klagar. Hon tycker att det känns som om vi är på hotell eftersom samma låt spelas i tre olika rum.

– Tidigare hade jag flera motorcyklar. Jag har också haft en eller två snabba billar.

– Nu jag jag köpt ett fint hus på landet. Det är definitivt den största lyxen.

Köpa eget plan

Vad skulle du skaffa om du hade Bobby Axelrods förmögenhet?

– Ett privatjet. Utan tvekan. Jag reser så mycket att det hade varit perfekt. Jag har flugit privat tre gånger. Då ger man väskan till en snäll gentleman, erbjuds en cappucino, går ombord och lyfter fem minuter därpå. Det är helt fantastiskt.

Lewis är medveten om att en sån lyx strider mot allt miljötänk.

– Jag ber om ursäkt för nedsmutsningen. Men jag skulle ändå köpa ett plan. Kanske också en båt. Då skulle jag lära mig segla eller ha en kapten och åka från ö till ö.

Han skrattar åt den egna drömmen.

– Jag skulle flyga dit i mitt privatjet, möta kaptenen ombord på båten och ta med mina kompisar.

– Det är den livsstilen jag siktar på.

helskärm