”Jägarna” – succén som höll på att inte bli av

Uppdaterad 2021-10-03 | Publicerad 2021-02-01

Rolf Lassgård och Helena Bergström under inspelningen av ”Jägarna” 1995.

Nästan 800 000 biobesökare. Två Guldbaggar. Och bilden av norrländska män förändrades för alltid.

Det har gått 25 år sedan succéfilmen ”Jägarna” tog Sverige med storm. Men det var ingen självklarhet att filmen ens skulle bli gjord.

– Jag hade varit runt på flera filmbolag och Svenska Filminstitutet. De var skeptiska och sa: ”Vem fan tror du vill köpa biobiljetter för att se folk i Norrland skjuta renar?”, berättar regissören Kjell Sundvall.

”Jägarna” hade biopremiär 31 januari 1996. Fick överlag positiva recensioner och blev snabbt en publiksuccé. Men filmen vållade också debatt kring bilden av de norrländska männen som misogyna machomän, ständigt berusade och tjuvskyttar.

Filmen handlar om polisen Erik Bäckström (Rolf Lassgård) som efter tjugo år i Stockholm återvänder till hemtrakterna i Norrland. Han hamnar ganska snart i konflikt med ett jaktlag som ägnar sig åt tjuvskytte. Allt trappas upp med korrumperade poliser, en gruppvåldtäkt, mord och till sist förstår Erik att hans egen bror Leif (Lennart Jähkel) är en av de drivande bakom alltihop.
Kjell Sundvall, 67, är en av sin generations mest rutinerade regissörer och ”Jägarna” etablerade honom definitivt i den svenska filmvärlden. Åren efter gjorde han klassikerna ”Tomten är far till alla barnen” och ”Grabben i graven bredvid”.

Redan i samband med premiären fick han försvara sin film. I DN berättade han då om reaktionerna bland folk i Älvsbyn, där han växte upp och där stora delar av filmen spelades in:

– Jag var hemma hos folk och drack brännvin och jag var hemma hos jägare som tyckte ”helvete Sundvall vilken bra film du gjort”. En kom med en femlitersdunk hembränt på morgonen efteråt också. Och fem liter hembränt i Älvsbyn är som fem plus i Aftonbladet.

I januari året efter var ”Jägarna” nominerad till hela sex Guldbaggar. Bästa film, regi, huvud- och biroll, manus och foto. Den vann för regi och biroll, Lennart Jähkel.

Men vägen till att filmen över huvud taget blev av var lång. Kjell hade gått och burit på idéen till filmen i åtskilliga år.

– Den var inspirerad av den så kallade Kalixhärvan på 1980-talet, säger han.

– Polisen beslagtog vapen som sedan ändå började cirkulera ute i jägarkretsar. De förstördes aldrig. Det var ett jävla liv om det där. Min pappa kom från en by utanför Kalix. Alla där visste vilka de inblandade var.

Men på filmbolagen i Stockholm och på Svenska Filminstitutet var ingen så imponerad av det manus Kjell hade skrivit, som då hette ”Kött och blod”.

– De var jävligt skeptiska. Trodde inte att någon ville se en film om två bröder i Norrland och om tjuvjakt.

Kjell Sundvall, regissör.

Lassgård var skeptisk

Men på Sonet Film fick Kjell till sist napp. Där var producenten Joakim Hansson, som senare jobbat mycket med Johan Falk-serien, och manusförfattaren Björn Carlström nyanställda.

– När jag träffade dem tog det hus i helsike, de var jätteentusiastiska. Björn och jag skrev manus ihop, han är duktig på dramaturgi.

Att spela in på plats i Kalix var inte att tänka på.

– Det var för känsligt. Min pappa läste manus. ”Filmar du här får jag sälja gården, då kan jag inte visa mig på byn”, sa han. Det blev tvärtom. Så småningom gick han med en Jägarna-keps på Domus i Kalix och var stolt (skratt).

Därför spelades filmen in i och kring Älvsbyn.

En del scener plockades direkt ur verkligheten. Som när Lennart Jähkels rollfigur Leif irriterad skjuter ihjäl sin egen jakthund.

– En släkting till mig hade fått stå och vänta en timme på sin jakthund. Då sköt han ihjäl den. ”Man kan inte ha en jakthund som inte lyder”, sa han. Vi sköt renar för inspelningen, det var samer som gjorde det. Men hunden sköt vi ju inte, det var en veterinär som bedövade den.

Tomas Norströms rollfigur Ove är också inspirerad av en person i Kalixhärvan som tjallade på dem i jaktlaget. Vi skapade en byfånetyp som inte kunde hålla käften.

Så här i efterhand känns förstås Rolf Lassgård självklar i huvudrollen.

– Jag ville absolut ha honom, men han var skeptisk, minns Kjell.

Lennart Jähkel som Leif Bäckström i ”Jägarna”.

”Fick ju inte så där jättemånga filmanbud”

Rolf Lassgård, 65, säger i dag:

– Jag var lite påverkad av att det kändes som att alla skulle säga ”nu ska han spela en polis till”. Jag hade precis gjort sex Sjövall/Wahlöö-filmer i Beck-serien och börjat spela Kurt Wallander.

– ”Kjelle” och jag hade ett jävligt bra möte där han fick mig på kroken genom att säga att Erik längtade hem till sina norrländska rötter, då fanns det något att hooka upp karaktären på.

Vad har Erik Bäckström betytt för dig?

– Bara att du ringer efter 25 år och vill prata om filmen… Den har ju kultstatus. Och den har betytt mycket, absolut.

Kultstatus i Norrland är milt uttryckt. Kjell berättar att filmen då slog nya publikrekord i Gällivare, Boden med flera städer. Och att en biobesökare som inte hade köpt en biobiljett på 30 år hade sagt:

– Nu behöver jag aldrig mer gå på bio!

Lennart Jähkel, 64, minns inspelningen med glädje.

– Jag fick ju inte så där jättemånga filmanbud, det var en jättestor roll och en väldig utmaning när jag fick den. Kjell hade väl dammsugit hela landet på skådisar som kunde sjunga och prata någon slags norrländsk dialekt.

Det är dock inte Lennart som sjunger i filmen.

– Jag tog operalektioner för att lära mig andas, för att det skulle se rätt ut, men opera kunde jag ju inte sjunga, det är Jesper Kemis röst man hör, han gick på Operahögskolan då.

– Det är fortfarande folk som tror jag sjunger i filmen. Fast när jag träffade Loa Falkman häromåret sa han: Du lurade mig, men bara i 20 sekunder.

Förknippar fortfarande många dig med macho och Norrland?

– Macho vet jag inte, men norrländska karaktärer tror jag nog. Vi har ju gjort Pistvakt, det är ju en slags norrlandskarikatyr med hjärta.

Stolt över Guldbaggen

Machostilen skapades av kostymören Karin Sundvall, Kjells syster, som jobbat i branschen länge.

– Det finns ju där uppe, de där rutiga skjortorna, jaktvärlden i Norrland har ett eget mode, säger Kjell.

– Det var lite USA-inspirerat också. Jag såg gärna filmen som min biljett till Hollywood. Hoppades på en remake där. Och det var på gång. Det togs fram ett manus, ”Wild horses”, om cowboys som sköt vilda hästar. Jag var över flera gånger i möten. Men det rann ut i sanden. Karaktärerna förvanskades, i dag är jag glad att det inte blev av.

I filmen pratades det också mycket om Stockholm i förklenande ordalag som fjollträsk.

– Jag måste ha fångat upp det någonstans, jag kan inte säga att jag hittade på det, säger Kjell.

Med 767 000 biobesökare började det pratas tämligen snabbt om en uppföljare.

– ”Kjelle” var så klok som höll emot tills det fanns en historia, säger Rolf Lassgård, som har fortsatt att spela Erik Bäckström i tv-serien ”Jägarna” som kom 2018. En andra säsong har just spelats in och kommer i vår.

– Jag kan avslöja att Erik då återänder till gården där bröderna bodde. Att återvända dit efter 24 år… det var mäktigt, säger han.

Kjell Sundvall har inget med tv-serien att göra. Han tycker egentligen att historien var färdigberättad i och med första filmen.

Lennart Jähkel har gjort massor av roller i film, på tv och teatern sedan dess. Men Guldbaggen han vann för ”Jägarna” är han naturligtvis stolt över.

– Den står på en av högtalarna till min stereoanläggning, den pryder sin plats, säger han.