Corona får mig att längta efter fyra galna britter
Publicerad 2020-03-27
Lite ensamhet fixas av ”Simpsons” och en hjärnskakning lindras av ”Vänner”. Men coronautbrottet kräver tyngre grejer än så.
I höstas fick jag en hjärnskakning och tillbringade därefter en vecka i sängen med ”Vänners” samtliga 236 avsnitt rullandes bredvid mig på ipaden. Eftersom jag sett alla avsnitt flera gånger tidigare behövde jag inte ens titta, bara lyssna, och återhämta mig en liten bit ett avsnitt i taget.
Så fungerar repriser, som tröst och trygghet. Att se ett program som påminner om lättare tider skapar välbefinnande. Jag har ofta hemfallit åt 90-talsserier, som tidiga ”Simpsons” och nämnda ”Vänner”, eller 00-talsserier som ”Scrubs” eller ”Peep show”. Men den skakiga mark vi går på efter coronas intåg kräver starkare lindring. Inga nya serier på streamingtjänsterna lockar mig. Jag går i barndom och börjar längta efter ”The young ones” (1982-1984) den brittiska komediserien om fyra omaka studenter som kallades ”Hemma värst” när den visades på SVT. Att jag grät när mina systrar sa till mig att jag såg ut som hippien Neil i serien får mig inte att längta mindre, utan snarare mer då serien fast förankrar mig i ett minne från mitt förflutna.
Jag börjar också längta efter böckerna av PG Wodehouse, delvis för att de fick mig att skratta när jag började läsa dem som 9-åring, men framförallt för att jag läste dem hemma hos mormor och morfar när de båda levde, och hemma hos mormor och morfar var jag trygg. Jag har ännu inte börjat längta efter Lilla Fridolf-tidningarna som jag också brukade läsa hos mina morföräldrar, men det är kanske bara en tidsfråga.
Men det är aldrig bra att regrediera och fly verkligheten helt och hållet. Och där gör SVT:s ”Helgstudion” en viktig insats. Nyheter och diskussioner om corona – men inpackade i ”Vinterstudions” skrud med den välbekanta studion och den skickliga Yvette Hermundstad som programledare. Det känns så tryggt det kan bli i all otrygghet.