Hugh Jackman: ”Jag stal alla prylar jag såg”

Berättar om avskedet från den ikoniska seriekaraktären

Publicerad 2017-03-06

HOLLYWOOD.

I 17 år har Hugh Jackman levt med ”Wolverine”.

I den senaste delen, ”Logan”, säger han adjö till den ikoniska rollfiguren.

– Jag stal alla prylar jag såg på inspelningen, säger han.

När vi träffas på Crosby Street Hotel i New York visar det sig att den 48-årige australiensaren hade anledning.

– Jag lärde mig efter första filmen. Då stals allting. Någon gav mig en stor soppåse med en av dräkterna. Det skulle ha varit tio – i olika former av förstörelse. Men de var borta. Allt var borta. Folk stal precis allting.

Han låter dock inte alltför besviken när han delar med sig av anekdoten.

– Efter det lärde jag mig att plocka på mig saker. Nu har jag ett helt rum fullt av Wolverine-saker som jag någon dag kommer att auktionera ut till välgörenhet.

I ”Logan” försöker huvudfiguren gömma sig för världen och sitt eget arv, men tvingas tillbaka när en ung mutant dyker upp och jagas av mörka krafter.

Hugh Jackman uppger att det här är den version han alltid velat göra.

Känslomässiga ärr

– Jag träffade alltid folk som gillade Wolverine men som sa att vi inte lyckats fånga djupet i figuren. Jag förstod vad de menade.

Det gjorde att han dröjde med att tacka ja till ”Logan”.

– Jag ville inte ställa upp förrän vi hade ett manus som rättade till det.

– Jag ville att vi skulle visa en man största rädsla är intimitet och kärlek. Han har speciella krafter men är ändå sårbar. Ärren är känslomässiga. Alla han någonsin älskat har dött.

Gång på gång återkommer Jackman till att han är stolt över ”Logan” som regisserats av James Mangold.

– Tonen bär spår av ”Unforgiven” och ”The wrestler”.

Dags lämna festen

Wolverines plågade utseende i filmen är inte bara spelat.

– Den sista actionscenen i filmen spelades in på ett skogsklätt berg på närmare 3000 meters höjd. Det var mycket brant och jag skulle springa från botten till toppen.

– På eftermiddagen svimmade jag.

Han skrattar generat.

– Jag insåg det inte utan trodde att jag snubblat. När jag ville fortsätta visade teamet mig tagningen. Jag såg hur mina ögon vändes inåt och hur jag stupade. Det blev inget mer jobb den dagen (skratt).

Kanske visar det att det var dags för Jackman att sätta punkt.

– Vi australiensare brukar ju inte lämna festen förrän lamporna tänds. Men ibland måste man göra det, säger han.

– Jag är oerhört tacksam över de här 17 åren med Wolverine. Han har varit basen i min karriär.