Inger Ljung Olsson: Var inte länge sedan som jag gick med rullator

SVT-profilen om hjärnblödningen, familjens stöd och ”Sommaröppet”: ”Jättekul men lite otäckt”

Uppdaterad 2021-07-25 | Publicerad 2021-07-24

Inger Ljung Olsson, programledare för ”Sommaröppet”.

För ett år sedan drabbades Inger Ljung Olsson av en hjärnblödning.

Nu är ”Sommaröppet”-aktuella programledaren i det närmaste återställd och går 10 000 steg per dag.

– Det känns fantastiskt för det var inte länge sedan som jag gick med rullator eller satt i rullstol.

Förra sommaren skulle ”Go’kväll”-programledaren Inger Ljung Olsson, 54, leda SVT:s satsning ”Sommaröppet”. I mitten av juni drabbades hon dock av en hjärnblödning och hon tvingades hoppa av programmet. Istället för att leda ”Sommaröppet” tvingades hon till en lång konvalescens och ett liv som delvis tvingade henne att sitta i rullstol och gå med rullator.

I mars var Inger Ljung Olsson så frisk att hon började arbetsträna på ”Go’kväll” och idag mår hon lyckligtvis rätt så bra.

– Man kan bli religiös för mindre, säger Inger Ljung Olsson till Aftonbladet.

”Jättekul och lite otäckt”

Som grädde på moset så har hon fått frågan om att leda ”Sommaröppet” även i år, och det var en självklarhet för henne att tacka ja.

– Min kollega Pia Herrera ska leda de två första veckorna, sedan tar jag de sista fem veckorna. Det känns jättekul och lite otäckt samtidigt för det är livesänt. När de ringde i våras och erbjöd mig det här i år istället så tackade jag naturligtvis ja, men jag sa att nu är det väl en risk att jag får en hjärnblödning till eftersom det hör ihop, säger hon skämtsamt.

”Sommaröppet” sänds på torsdagar i sommar och förutom intervjuer med gäster så bjuds det på musik i form av ett husband bestående av Sofia Jannok och Lisa Miskovsky.

– De två är med varje torsdag och de ska spela och sjunga med gästerna om de vill. Vi har även matlagning, boktips och filmtips plus att Anne Lundberg redan har spelat in ett gäng intervjuer så vi kan andas lite under den här timmen.

Inger Ljung Olsson. 

”Var borta i tre veckor”

Inger Ljung Olsson har i skrivande stund en välbehövlig semester hemma i Umeå, det är så hon laddar upp.

– Jag vilar så mycket jag kan och försöker vara i lagom kontakt med redaktionen även om det plingar i mobilen hela tiden i vår lilla chattgrupp, så jag har faktiskt hoppat av den gruppen. Ska man ha semester så måste man kunna koppla av. Är det något väldigt viktigt så hör de av sig.

Det var i juni 2020 som Inger Ljung Olsson skulle göra ett resereportage på Holmön. Vädret var väldigt varmt och hon trodde att den huvudvärk hon fick berodde på värmen.

– Jag kom hem och lade mig på soffan och gnydde och hade jätteont i huvudet. Min man Gert var tack och lov hemma. Han kom fram och satte sig på soffkanten och frågade ”hur är det egentligen?”. Jag sa att jag hade så otroligt ont i huvudet, sedan försvann jag. Då ringde han efter ambulans och det kom två stycken, en som började jobba med mig och den andra tog hand om Gert för han var i chock. De tog med mig och jag blev opererad samma kväll. Sedan var jag borta i tre veckor. Jag hade drabbats av något som heter subaraknoidalblödning, det är en blödning i hjärnhinnan.

Pia Herrera och Inger Ljung Olsson leder ”Sommaröppet”.

Gick med rullator

Hur är statusen idag?

– Jag glömmer inte saker lika mycket som i början, och jag ser till att gå mycket, minst 10 000 steg varje dag och det känns fantastiskt för det var inte länge sedan som jag gick med rullator eller satt i rullstol. Jag känner att det har gått fantastiskt bra. Det är jag oändligt tacksam för naturligtvis. Nu ska bara håret få växa ut och jag har ärr lite överallt i både huvudet och på magen. Man ser på kroppen att det är något som har hänt, men i övrigt är jag i det närmaste helt återställd och det känns jättebra.

Känns det viktigt att låta håret växa ut?

– Ja, för det är inte självvalt. Jag vill inte ha den här frisyren egentligen så nu väntar jag på att det ska växa ut. Jag påminns om det som hände när jag ser mig i spegeln plus att jag har mina ärr i huvudet där håret inte har växt ut och det är irriterande. Men jag kan inte gå runt med peruk, det verkar lite överdrivet.

”Dö inte nu, mamma”

Vad har familjen och maken Gert betytt under den här tiden?

– Väldigt mycket naturligtvis. Gert betydde oerhört mycket precis när det hände för det var han som upptäckte det. Min son Oscar håller mig ankrad. Han behöver närvaro, mat och min hjälp i mycket och jag kan inte säga att jag inte orkar just nu, han måste få sin del av uppmärksamheten vilket är jättebra för mig. Men min son är 15 år och han är fortfarande orolig. Ska jag gå ned i tvättstugan så kan han säga ”dö inte nu, mamma”. Jag tror det har med den där chocken att göra när jag blev sjuk. Han satt bredvid när allt det här hände och jag tror det har satt sig hos honom.

Tänker du ofta på det som hände?

– Ja och nej. Jag tänker på det när jag är ute och går och när jag ser ambulanser, då tänker jag att ”just fan, jag låg i en sån”. Sedan tänker jag på det när jag går förbi sjukhuset. Vi bor jättenära så jag går förbi ambulansintaget och då undrar jag vilken port de körde in mig i och sådant. Sedan tänker jag på det när jag ser personer som sitter i rullstol och går med rullator och som inte är 80 år. Då funderar jag på om det kan vara en hjärnblödning.

Inger Ljung Olsson leder ”Sommaröppet”.

”Kan inte gå runt och vara rädd”

Är du rädd att det ska hända igen?

– Egentligen inte, ärligt talat. Jag pratade med läkarna om det här kan drabba mig igen och det kan inte hända på samma ställe. Men när jag har ont i huvudet nu så känner jag efter hur ont jag har, men jag går inte omkring och är rädd för det.

Vi läste i en intervju med rubriken ”Viktigt på riktigt” att du tycker det är viktigt att våga se och ta itu med sorgen, du nämnde att du förlorade ett barn sent i graviditeten?

– Ja, det är ganska många års sedan. Det var 2008 som det hände och det var förfärligt, men det är sådant som händer ganska många kvinnor.

Du sa i samma intervju att vad som helst kan hända när som helst, det känns som en skrämmande profetia?

– Ja, men icke desto mindre så stämmer det. Man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden, men samtidigt vet man inte vad dagen har i sitt sköte. Jag tänker ibland på den där dagen när det hände och att jag vaknade på Holmön och allt var fine och på kvällen samma dag låg jag på Norrlands Universitetsjukhus och blev opererad i huvudet. Det hade jag ingen aning om när dagen började så vad som helst kan verkligen hända, det är det som är det värsta.

Inger Ljung Olsson om...

... den ultimata sommarmiddagen

– Det får gärna vara något med skaldjur, helst havskräftor som min man Gert köper nere i Halland där han har ”kontakter”. Skaldjur i alla former tycker jag mest av allt om, det är den perfekta sommarmiddagen.

... vad jag helst gör en ledig sommardag

– Då går jag absolut helst och badar, här uppe kan man bada i älven och vi har tillgång till en bastu som ligger precis vid elden. Det är en vedeldad bastu, och då sitter vi i den tills vi svettas ordentligt, sedan slänger vi oss i älven. Det gör vi framför allt på vintern när man kan bada i isvak, det är jättenice. Det har blivit lite sämre med det efter hjärnblödningen för jag tål inte värme lika bra.

... var i Sverige jag helst tillbringar sommaren

– Jag är helst av allt i södra Sverige på de skånska stränderna. Sedan är det väldigt fint här uppe i Västerbotten för det är väldigt coolt när det är ljust nästan hela natten, då kan man inte gå och lägga sig och det är fantastiskt härligt.

... ett favoritögonblick i tv-rutan

– Det var nog när vi gjorde en regional talkshow som hette ”Eftersnack” som var superkul att göra. Från ”Go’kväll” kommer jag ihåg när vi hade Micke Nyqvist som gäst, han var jättecool och otroligt trevlig och rolig på alla sätt. Han var en riktig favoritgäst.


Rockbjörnen