Viveca Sten om mardrömsskadan: ”Tänk om jag aldrig mer kan skriva en bok”?

Av: Mathilde Albinsson

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 3 | Foto: Carolina Byrmo / CAROLINA BYRMO / 85440
Viveca Sten

Viveca Sten släppte nyligen ”I fel sällskap”, som är den senaste boken i ”Morden i Sandhamn”-serien.

Men en otäck skada i armen tvingade författaren att skjuta upp skrivandet – och Viveca Sten fruktade det värsta.

– I mina mörka stunder tänkte jag ”tänk om jag aldrig mer kan skriva en bok? Vad gör jag då? Vem är jag då?” Det var så fruktansvärt, säger hon till Nöjesbladet.

I mitten av maj släpptes Viveca Stens senaste bok ”I fel sällskap”, men tanken var att den skulle ha kommit redan förra året.

När Viveca Sten skulle börja skriva på boken sensommaren 2016, började hon känna av en stark, molande värk i högerarmen. Författaren, som dessutom är högerhänt, kom av sig i skrivandet.

– Det gick liksom inte. Det gjorde för ont. Jag vaknade på nätterna och hade ont. Det var jättebesvärligt, säger Viveca Sten.

Värken gav sig inte

Hon tog värktabletter i två veckor och tänkte att den mystiska värken säkert bara berodde på överansträngning. Men värken gav inte med sig. Hon uppsökte en läkare, som inte hittade något fel på armen. Smärtstillande skrevs ut och ytterligare två veckor gick.

– Jag var på en nivå där det gjorde ont att trycka på fjärrkontrollen till tv:n.

I mitten av oktober träffade Viveca Sten en handkirurg. Hon konstaterade att Viveca fått två nerver i kläm och behövde opereras. Men Viveca tvekade. Tänk om operationen misslyckades? De kom överens om att testa sjukgymnastik i stället, och att tejpa armen dagtid. Under natten fick hon sova med armen i en skena.

Vid den tidpunkten tvingades en allt mer stressad Viveca Sten ringa till sitt förlag, Forum, och förklara läget.

– Jag var jätteorolig och tyckte det var fruktansvärt att ringa förlaget och säga att jag inte kommer kunna skriva, men de var helt fantastiska. Jag deppade och de peppade.

”Smått osannolikt”

I januari 2017 tvingades Viveca Sten till operation trots allt.

– Det fantastiska är att jag redan på operationsbordet fick tillbaka kraften. Tänk dig att du har en vattenslang med vatten som du sätter en fot på. Då stryps ju den. Så är det med nerver som kommer i kläm. Och så fort du tar bort foten, då kommer vattnet igen. Det var rätt coolt faktiskt.

Så småningom kom Viveca Sten igång med skrivandet. ”I fel sällskap” blev den tjockaste boken någonsin i deckarserien om åklagaren Nora Linde och kriminalinspektören Thomas Andreasson. Boken, som hon beskriver som en nagelbitare, filmatiseras dessutom i den nya säsongen av ”Morden i Sandhamn” som visats på TV4 och C More under våren.

– Det är så konstigt att det gick att skriva en så tjock bok och på så kort tid. Det är smått osannolikt egentligen. Det känns som en arbetsseger, att det gick till slut. Det var så mycket jädra anamma att jag skulle komma tillbaka, att armen skulle bli frisk och att boken skulle komma ut. Dessutom säger många att den är superbra! Hurra!

Vet man vad nervskadan berodde på?

– Det började med överansträngning och sedan säger min handkirurg att det var otur. I vanliga fall svullnar musklerna upp för att de är trötta eller irriterade, och sedan går de tillbaka. Men ibland fastnar de i ett visst läge där de trycker på nerven. Hon opererar allt från violinister till renhållningsarbetare. När du använder vissa grepp väldigt mycket hamnar du i riskzonen och har du då lite otur, som jag hade, så ger det inte med sig.

Var du rädd för att du skulle behöva lägga av med skrivandet, att det skulle gå så långt?

– Ja, i mina mörka stunder tänkte jag ”tänk om jag aldrig mer kan skriva en bok? Vad gör jag då? Vem är jag då?” Det var så fruktansvärt. Det är så otroligt viktigt för mig att få skriva. Det är hela min identitet och person. Det är nästan som att andas för mig, att skriva.

Är du helt återställd i dag?

– Nästan. Den nerven som är opererad är återställd, men jag hade ju två i kläm. Den andra nerven, som då inte behövde opereras som hade blivit tillräckligt bra i rehabiliteringen, den krånglar lite. Det är väl den stora frågan vad jag ska göra. Men om jag bara tar det lite lugnt, ska det gå.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN