Björn Ranelid om ”Kulturprofilens” närmande på dottern

Mikaela Somnell

Björn Ranelid skriver i en krönika att den så kallade Kulturprofilen har lagt armen om och viskat i hans då femtonåriga dotters öra under ett restaurangbesök.

Han går nu till hård attack mot mannen och flera akademiledamöter.

– Jag tänkte direkt att en man i hans ålder ska inte lägga armen om min dotter och viska i hennes öra, säger Ranelid.

Författaren Björn Ranelid, 69, skriver att mannen som under metoo-rörelsen kommit att kallas ”Kulturprofilen” uppvaktat hans dotter på ett mycket olämpligt sätt.

Händelsen ska ha ägt rum 1992 på restaurang Prinsen i Stockholm, när Ranelids dotter var femton år.

Björn berättar att han och dottern satt vid ett bord tillsammans med ett sällskap när Kulturprofilen från ingen stans slog sig ner bredvid dottern.

– Vi undrade varför han satte sig ner bredvid henne. Jag kände inte honom, jag visste inte ens vad han hette. Han måste ha varit femtio år exakt vid den tidpunkten. Det var 1992 så min dotter var femton år. Han la armen om henne och viskade nåt i hennes öra och jag såg direkt hennes reaktion.

Ranelid minns händelsen som obehaglig, framför allt för dotterns del.

– Jag var väldigt barsk i tonen och sa ”vem är du, vad gör du för något? Varför gör du såhär?”, och då svarade han inte mig.

– Jag tänkte direkt att en man i hans ålder ska inte lägga armen om min dotter och viska i hennes öra, varför viskade han i hennes öra? Finns bara ett skäl, han ville inte att vi skulle höra det.

”Fortfarande obehagligt”

Björn och dottern pratade om händelsen efteråt men hon ville inte gå in på vad Kulturprofilen hade viskat till henne.

När Kulturprofilen sedan hamnade i blåsväder i samband med metoo-rörelsen tidigare i år så tog Björn och hans dotter upp incidenten på restaurangen igen.

– Vi tycker likadant, att det är fortfarande obehagligt. Det finns ingenting att lägga till.

Även en ledamot i Akademien, som har en nära relation till Kulturprofilen, får sig en känga i Ranelids text. Hon, Ranelid och tolv andra författare var bjudna till Paris 1995 för att tala om sina författarskap. När författarna sedan skulle åka till flygplatsen med buss ställde Björn en fråga till Akademieledamoten, och fick ett kyligt svar, enligt honom själv.

– Jag ställde frågan ”ska NN följa med i bussen”, vi hade stått rätt länge och väntat på bussen. Motorn var på. Jag har svårt att urskilja ljud när jag står med många människor omkring mig, jag har ljud i min egen skalle som är väldigt direkt. ”Är du döv din djävul” sa hon då. Exakt de orden använde hon, jag är känd för mitt goda minne, jag glömmer inget.

”Blev extremt ledsen”

Björn tog mycket illa upp av de hårda orden.

– Jag blev extremt ledsen och tänkte ”vad är detta för något”. Jag har aldrig växlat ett ord med henne efter det.

I sin krönika kritiserar Björn Ranelid ytterligare en akademiledamot och anklagar honom för att ”förakta honom som människa”. Han skriver också att Akademien generellt föraktar ”det folkliga”.

– Jag tolkar det på det sättet att de ställer sig över allmänt gott förnuft och anständighet när det gäller att behandla människor.

I övrigt tycker Björn Ranelid att Svenska Akademien är mycket viktig och tycker att krisen institutionen går igenom är beklaglig.

– Den är extremt viktig och Sveriges viktigaste kulturella institution i förhållande till omvärlden. Det är den enda institutionen i världen som har möjlighet och makt att dela ut Nobelpriset i litteratur.

– Det som har hänt nu har ju dragit en skam över institutionen och det är en tragedi. Jag vill aldrig känna skadeglädje utan för mig är det sorg.

Nöjesbladet har sökt Kulturprofilen och akademiledamoten utan framgång.