”Jag opererade inte brösten för min skull”

Publicerad 2015-01-15

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kvinnans kropp är konstant i fokus. Jag kan inte handla en påse apelsiner utan att passera bilder på hur jag borde se ut. Samhället har bestämt vad en ”bra” kvinnokropp är. Den ­påminner om en 15-årings.

Men det här är gamla nyheter.

Varje dag tar kvinnor beslut som rör sina kroppar. Vi bestämmer vad vi ska äta och vad vi ska sätta på oss för kläder. Om och hur vi ska sminka oss, hur håret ska se ut och var kroppsbehåring ska eller inte ska rakas bort. Jag tar mina beslut och du tar dina. Beyoncé och Heidi Klum tar sina.

Det har vi rätt till. Precis som vi har rätt att rösta, göra abort och sitta i styrelser.

Problemet uppstår när vi börjar döma varandra för de beslut som vi tar kring våra kroppar. När vi bestämmer oss för vad som är rätt och fel. Trots att det inte är vår kropp. Inte vår ensak.

41 procent av kvinnorna som fött barn säger att de är så missnöjda med sina kroppar att de funderar på att plastikoperera sig, enligt en undersökning i tidningen Mama.

Det är inte konstigt.

Samhället har bestämt vad en ”bra” kvinnokropp är och den är inte fårad av bristningar. Det är ingen ospänstig trött deg som väller över byxlinningen. Det är inte två tomma skinnlappar till bröst.

Samtidigt har många i samhället bestämt sig för att det är ”så ledsamt” att mammor väljer att skönhetsoperera sig.

Verkligen, tycker du VERKLIGEN att det är ledsamt? Eller är det ett förtäckt sätt att döma en människa som inte gör samma val när det kommer till skönhet som du gör? Vad säger att just du gör rätt?

Återigen, kvinnor har full rätt över sina kroppar. Det är deras magar. Deras bröst. Det är inte din business.

Jag opererade mina bröst när jag var 20. Jag gjorde det för att en missbildning fick dem att se ut som att jag ammat fem barn.

Och nej, jag gjorde det inte för ”min skull”. Jag gjorde det för att det finns en idealbild för hur bröst ska se ut och där passade inte mina in.

Jag gjorde det för samhället. Men är jag en sämre människa för det? Är det synd om mig? Nej.

Jag är fantastisk. Kvinnor är fantastiska. Det är ingen skillnad.

Smala, tjocka, botoxade, fettsugna, håriga, rakade, vältränade och trötta.

Alla lever vi under en enormt stor press i dag, men uppenbarligen orkar vi upprätthålla våra liv ändå - och det gör oss till superhjältar allihop.

Zandras zuper

En ny värld har öppnat sig för mig: träningsappar. Armhävnings-, knäböj- och situpsutmaningar! Det finns ju hur många som helst! Väldigt smidigt för en rastlös själ som ledsnar snabbt.

Zandras znark

Jag blir less på mig själv. Varje vecka är en ny vecka då jag bestämmer mig för att äta mindre kött. Sen står jag där i mataffären och känner mig vilsen och fantasilös och plötsligt har det trillat ner ett paket köttfärs i kundvagnen. Nej. Nu blir det köttstopp.

Följ ämnen i artikeln