Attraktionen får mig att vilja stänga av

Ida Söderberg om ”Gift vid första ögonkastet”

Jag tänker på fyra saker när jag tittar på senaste avsnittet av ”Gift vid första ögonkastet” som fortfarande rullar efter bästa förmåga nio säsonger in.

1. I Sverige borde fler testa på livet med dass. Att inte ha rinnande vatten, och inte konstant vara sådär ren att huden lider av ständig vätskebrist, gör under för psyket. Det är som om lagret av teater försvinner och du blir den där du ska vara.

Med det sagt. Jag känner med Caroline när Agust presenterar ”bajspalatset” för henne. Är man gift ska man givetvis kunna prata om allt, men det är högt spel att prata om bajs när andra dejten i princip tagit vid. Det är väl då du fortfarande låtsas som om något sådant gör inte jag, övermänniska och aldrig toanödig. När attraktionen eventuellt inte ens finns där – attraktionen som annars förlåter allt.

2. Lina ser ett rapsfält och blir, som sig bör, alldeles till sig. De öppna fälten är minst sagt ståtliga och gör saker med en – det vet alla drömmare. Alexander ser en ”stol som en stol” och ett ”bord som ett bord”, som han själv uttrycker det. Det är ingen så kallad ”red flag”, men det är något som gissningsvis kommer irritera henne framåt. Hon upplevs mjuk och sympatisk. ”Jag tycker bara det är jätteroligt”, säger hon efter att de ätit hämtmat ihop och Alexander inte tyckte att tallrikar är nödvändiga och dessutom började äta innan hon lagt upp sin mat.

Hon ser däremot till detaljerna och fixar stämningen, med ljus och dukning.

Att alltid vara den personen kan göra en mer än besviken på den så kallade stora kärleken.

Men jag gillar den här duon. Lina vågar visa sig skör och Alexander lyssnar. Bara en sån sak i en tid då alla bara gapar om sitt.

”Lina vågar visa sig skör och Alexander lyssnar”, skriver Ida Söderberg.

3. Arvid och Ida är ju så tända på varandra att jag vill stänga av. Det känns lite som om jag ser en sexscen ihop med mina föräldrar, även om man ju inte får se – något. Deras glöd generar mig. Men de har sannerligen attraktionen på plats och med den kommer man ju hyfsat långt.

”Jag har svårt att se vad som skulle kunna gå fel”, säger Arvid.

Min gissning är att problemen lär dyka upp, som gubben i lådan, när de gräver under ytan.

4. Troligtvis är det mina lågt ställda förväntningar som gör att jag ens reagerar. Men när Fredrik tar kommando i köket och vill att Stina ska sitta ner så att han kan passa upp, får jag direkt för mig att han minsann är en redig människa. En sån man vill vara ihop med, men egentligen säger ju wine & dine-uppvaktningen ingenting, mer än att det är det minsta man borde kunna önska sig i ett nytt äktenskap. Och äldre.

”Det här har nog aldrig hänt, att en karl serverar drink och middag”, säger Stina.

Nej, vi är en stor grupp som fortfarande väntar.

Dessvärre betyder ju inte att bli bortskämd nödvändigtvis att du blir attraherad. Och det är väl där den stora frågan är. Kommer det klicka för det här reserverade paret? Vi får se.

Fredrik och Stina i köket.