Pausen är välkommen och bra för folkhälsan
MARKUS LARSSON: Det finns inte så mycket att sörja över, förutom att ett fönster stängs för nya artister
Att ”Så mycket bättre” tar en paus är inte bara en välkommen nyhet.
Det är bra för svenska folkhälsan.
Efter den senaste säsongen gick larmet hos Folkhälsomyndigheten.
Någon i huset borde i alla fall ha reagerat, förslagsvis en person som sitter på Anders Tegnells gamla stol, när Arja Saijonmaa brände av sin oförglömliga version av Dregens ”What went wrong (flat tyre on a muddy road)”.
Den var, på så många sätt, en skänk från ovan.
Det finns en viktig skillnad mellan covid-19 och musik. I det senare fallet finns det inget vaccin mot tveksam smak. Därför vore det inte heller orimligt om glasögonen på en statsepidemiolog immade igen av frustration, att näven åkte ner i bordet och att fem berömda ord skreks ut efter varandra:
”Nu får det vara bra.”
Och nu får det faktiskt vara bra. I veckan avslöjade tidningen Hela Gotland att ”Så mycket bättre” tar en paus. TV 4 ska ”se över programmet”.
Det har snarare känts som att programmet har försökt sätta ett nytt svenskt rekord i tomgång på en öde parkering
Det finns en del att ”se över” och fundera på. Deltagarna i ”Hello Mello” hade knappt hunnit börja skolan innan bäst före-datum gick ut för ”Så mycket bättre”. Det har snarare känts som att programmet har försökt sätta ett nytt svenskt rekord i tomgång på en öde parkering.
En lång och ibland plågsam epidemi är därmed över. Covers ska inte vara centrala i en modern musikbransch, särskilt inte tolkningar som pendlar mellan det habila och det halvdana. Ny musik kan inte utgå från låtar som, exempelvis, spelade ut sin roll för 40 år sen. Myten om att Sverige har obegränsade mängder av starka låtkataloger borde också vara vaskad nu.
Det finns inte så mycket att sörja över, förutom att ”Så mycket bättre” trots allt var ett musikprogram. I och med detta stängs ännu ett fönster där nya och relativt okända artister får visa upp sig för en stor publik. Alla, eller åtminstone de flesta, vet hur besvärligt det är att göra kommersiell underhållning baserat på musik i dag, framför allt i strömmad eller linjär tv. Utan ett tävlingsmoment är det knappt värt ett försök.
Ingen inbillar sig att TV4 ska fylla tomrummet och satsa på smal eller bred pop. Uppgiften passar bättre för public service. Men där verkar kanalerna också har drabbats av beröringsskräck. Smalare program som kämpade mot likriktningen, för att inte säga likgiltigheten, läggs ner. ”Lokko i P2” och ”PSL” har på kort tid fimpats. I samband med att ”PSL” försvann meddelade SVT att ny musik i stället ska bevakas av Kulturnyheterna och ”På spåret”.
Det är ingen lösning på problemet, det är vit flagg.
Det står en boll på straffpunkten. Målet är öppet
Sverige kan vara för litet. Det enda som funkar klickonomiskt kan vara det bautastora och en välgjord tv-dokumentär om country eller metal vart tjugonde år. Det kan också vara så att ny musik fångas upp och bevakas bättre i ett annat ekosystem som växer runt Spotify och Tiktok.
Men den etablerade inställningen att lämna över all makt till techbolagen känns passiv och slö, framför allt om det går att kapa missuppfattningen att ny musik i alla dess former endast ska nå unga.
Det står en boll på straffpunkten. Målet är öppet. Och i väntan på att någon ska våga sparka in den kan man bara konstatera två saker:
Melodifestivalen börjar om den 1 februari, i Luleå.