”Jag är ensam – men det är inte tungt”

Magnus Sundholm

Colin Farrell om singellivet och kritiken mot nya ”True detective”

Efter att ha ­spelat polis 15 gånger ­hade Colin Farrell bestämt sig:

Inga fler roller som ­lagens väktare.

Då erbjöds han ”True ­detective”.

– Jag hade bokstavligen sagt, ”Inga fler polisbrickor, inga fler vapen”.

Den snabbpratande 39-årige irländaren fyrar av ett snett leende när han berättar om samtalet som förändrade allt när han tar emot på ett lyxhotell i ­Beverly Hills.

– Bara den där jävla titeln kändes ironisk. Det var liksom bara ett steg från dokusåpan ”Cops”.

Det gjorde att han tvekade - av fler skäl än ett.

– Jag tyckte att första ­säsongen var sensationell och undrade vem som var galen nog att försöka upprepa den. Sen läste jag ­manus till de två första avsnitten och imponerades över hur enastående de var.

”Pratade i timmar”

Det ledde till ett möte med seriens skapare, Nic Pizzolatto, som också skrev ettan med Matthew McConaughey och Woody Harrelson i huvudrollerna.

– Jag stack upp till hans ställe i Ojai i Kalifornien och vi pratade i tre-fyra timmar. Han hade saker han ville säga - visioner och idéer som var nya för ­honom. De lockade honom tillräckligt för att han skulle låsa in sig på ett kontor från nio till fem, alla var­dagar i veckan och hamra ut de här åtta avsnitten.

Förutom att rollen lockade såg tvåbarnspappan ­Farrell det som en stor fördel att serien utspelas där han numer har sin bas, i Los Angeles.

– I stort sett ingenting ­filmas längre i LA. Jag hade ­inte gjort ett stort projekt här sedan ”SWAT” 2003. ”True detective” gav mig en chans att vara hemma i sex månader, få sova i min säng, vara pappa och kunna följa min sexåring och min elvaåring till skolan varje dag.

Handlingen kretsar kring ett bisarrt mord som för samman tre olika poliser (Farrell, Rachel McAdams och Taylor Kitsch) med den kriminelle kasino­ägaren och entreprenören Frank Seymon (Vince Vaughn).

Förväntningarna var skyhöga när andra säsongen drog igång i USA i juni.

Därför blev besvikelsen stor när somliga recensenter ansåg att uppföljaren ­inte levde upp till den första säsongen.

– Jag fattar det, säger ­Farrell.

– Hade jag inte varit med i serien skulle jag också ha jämfört den med första ­säsongen. Den heter ju ”True detective”, men Nic (Pizzolatto) förklarade ­tidigt att det skulle vara en antologi. Jag tycker att den distanserar sig tillräckligt från ettan, inte minst tack vare att handlingen är förlagd till Los Angeles.

”Flera chanser”

Han säger att reaktionerna inte bekymrar honom så länge de som tittar kommer in i serien.

– För mig är det spännande att göra något som lever i åtta veckor. Jag är van vid filmvärlden där man redan klockan nio på premiärkvällen kan få ett samtal som säger att det är över.

– Här finns det flera chanser att leva vidare och jag hoppas att de kvarvarande avsnitten ska göra det värt för tittarna att hänga med.

Hans rollfigur är ingen upplyftande person.

– Första gången vi ser Ray är han den bästa ­versionen av sig själv. Sen går livet mycket snabbt åt helvete.

Colin Farrell skakar på huvudet.

– Ray är någon som bara kan uttrycka sig med våld. Han önskar att han kunde vara ömmare mot sin son men hans sår är så djupa och födda ur extremt våld.

Med tanke på hur många gånger Farrell spelat polis skulle man kunna tro att han utvecklat en viss fallenhet för yrket.

– Herregud, nej. Jag skulle vara en usel polis. Jag vet inte varför jag har spelat så många poliser. Under majoriteten av min karriär har jag antingen försökt få lagen att efterföljas eller brutit mot den (skratt).

Varför Hollywood vill ha ­honom till ­polisroller förstår han inte och påpekar att han ­avskyr vapen.

Sen funderar han kort.

– Men av någon anledning har jag lockats av vad som händer när lagen krackelerar och hur det påverkar oss.

Colin Farrell om ...

helskärm

... hans och släktens utvandring till Los Angeles:

- Jag flyttade hit först och var katalysatorn. Sen har de andra kommit efter - av olika skäl. Min syster har en fästmö här och min andra syster är gift och har ett barn. Min mamma gifte sig med en amerikansk man i min trädgård för två och ett halvt år sedan. Det är bara min bror och min pappa som bor kvar hemma i Dublin.

... livet som singel:

- Jag har varit ensamstående länge nu. Det är inte tungt och jag känner mig inte deprimerad eller ensam. Jag är mycket lyckligt lottad som har massor av kärlek i mitt liv. Den kommer inte från den man delar med en bättre hälft, utan det är kärlek som kommer från mina barn och det ­räcker långt.

... Los Angeles - där nya ”True detective” utspelas:

- Det är en mycket mörk plats som dokumenteras i ”True detective”. Men jag har lärt mig älska staden där bohemer konstnärer, rockare, ­surfare, ekonomier och författare lever sida vid sida.