Popens största ögonblick korade
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Robert Peszkowski hojtar om det ögonblick i Flamin' Groovies cover av ”Louis, Louis” när den store Roy Loney äntligen börjar sjunga. Jakob menar att introt i Stevie Wonders ”I was made to love her” slår allt. Och en Elin chockar med att höja sin sabel för riffet i Ted Nugenst ”Great white buffalo”.
Det är milt uttryckt många som hört av sig efter krönikan om pophistoriens största ögonblick.
Jag frågade ju för två veckor sedan om inte Little Richards inledningsvrål i ”Tutti frutti” - ni vet ”Wop bop a loo bop a lop bam boom!” – är den största enskilda detaljen genom alla tider och bad er läsare om fler förslag. Och förslag har det som sagt kommit. Många gapar förstås om Springsteen – man har de läsare man förtjänar. Särskilt populära är olika avsnitt i ”Born to run” och ”Jungleland”. Men som ”Uddling” kort konstaterar. ”It's a town full of loser and I'm pulling out of here to win”. Har man vuxit upp i en trång, småsint landsortshåla är den textraden, från ”Thunder Road”, förstås det mest essentiella Springsteen spelat in.
Många är, inte helt oväntat, kära i Dylan också. Själv slåss jag ju för det som låter som ett pistolskott i introt till ”Highway 61 revisited”, men många – till exempel Patrik Ahlqvist och Tom Forsman – ser ett ännu högre värde i det ”play it fucking loud!” mästaren väser åt The Band på Royal Albert Hall-liven.
Patrik föreslår, bland mycket annat, avslutningsackordet i Beatles ”A day in the life”. Både Tomas Andersson i Borås och Adde i Göteborg skriver att varje ”one-two-three-four” Dee Dee Ramone spottade ur sig är helt överlägsna. Ulrik Svensson i Sundsvall nämner introt till Sonics ”Have love will travel”. Pär Vers (!) tycker att inledningen på X-Ray Spex ”Oh! Bondage up yours” är magisk. Stefan Andersson i Göteborg har klockat musikhistoriens vackraste ögonblick 1.56 minuter in i Righteous Brothers ”You've lost that loving feeling”. Peter Käck hyllar konferencierns presentation av Stones på ”Get yer ya-yas out”.
Sådana förslag gillar jag, även när de kommer från brynäsare.
Fast veckans förstapris går ändå till Bengt Kronberg. Han slår lakoniskt fast att pophistoriens största ögonblick är Bo Åkerströms ”Åh, nu jävlar” innan gitarrsolot i Torssons ”Det spelades bättre boll”. Klassiskt.
Fortsätt maila, det här är jättekul.