Mer DDR än fritt, SVT
Publicerad 2016-05-12
Markus Larsson om andra semifinalen i Eurovision
Australien går vidare. Det var allt. Ja, faktiskt.
Annars handlar allt mest om det som egentligen inte existerar i tävlingen – politik.
På vissa håll har Australiens bidrag ”Sound of silence” fått stora lovord.
Hyllningarna är naturligtvis lite överdrivna.
Åtminstone så länge Dami Im nöjer sig med att vara en favorittippad isbit som guppar omkring i den regnbågsfärgade mellanmjölken. Repetitionerna har varit välsjungna och snygga, men kalla.
Fast okej. Dami får säkert den svenska tolvan. Och det mesta tyder på att finalen ändå blir en uppgörelse mellan just Australien och Ryssland. Med Frans och Frankrike som jokrar.
Det finns också rätt stor risk att Sverige blir enda nordiska landet i Globen på lördag.
Vilket i all enkelhet beror på att Island och Finland är utslagna och att Norge och Danmark inte imponerar. Särskilt inte Danmark, som i år väljer att satsa på ett töntigt pojkhaveri med Knatte, Fnatte och Tjatte. Kan det verkligen funka?
I brist på bättre kan man koncentrera sig på tävlingens motsvarighet till trollkarlen Voldemort. Det-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Politiken.
Nu ställer sig som vanligt en massa arga läsare eller tittare upp och gallskriker:
”MEH! LÄMNA POLITIKEN UTANFÖR DET HÄR, DIN (*PIIIIIP*) KOMMUNIST! ESC HANDLAR OM GLÄDJE OCH KÄRLEK OCH INGET ANNAT!”
Visst, fortsätt tro det om ni vill, era bortskämda och världsfrånvända grinollar.
Efter första semifinalen blev det dålig stämning mellan Armeniens och Azerbajdzjans delegationer efter att den armeniske artisten Iveta Mukuchyan hållit upp Nagorno-Karabachs flagga i greenroom. Regionen är en ständigt pyrande konflikthärd mellan Armenien och Azerbajdzjan.
Politiska utspel får inte förekomma i tävlingen och tv-unionen EBU hotar nu att diska Armenien om delegationen bryter mot fler regler.
Men det är skillnad på länder och länder.
Flaggan är bara en färglagd tygbit jämfört med Ukrainas känsloladdade bidrag. Titeln ”1944” syftar på årtalet när Stalin fördrev krimtartarerna från Krimhalvön och är ett flagrant långfinger i den ryska regimens ansikte.
Men där väljer EBU att tolka låten som en personlig berättelse om den ukrainske artisten Jamalas mormor.
Ja, eller hur.
Ibland är EBU och dess godtyckliga regler den stora underhållningen – en apa som inte ser, inte hör och inte säger flaska om någonting särskilt alls.
SVT:s hysteriska bevakning av sitt eget evenemang på nätet är lika löjlig. Klickbordellen är mer DDR än fri och oberoende.
Men det är kanske en annan diskussion.
För den här semifinalen handlar ju om glädje, kärlek och Australien.
Vi kan säga så, för den goda stämningens skull.