Jag hamnade på Avpixlat och blev Lille Skutt
Hot och hat hanteras nog bäst genom att vara stark och snäll som Bamse. Men det är svårt när man är feg och rädd som Lille Skutt.
För nio år sedan, 2012, skrev jag en krönika titulerad ”Utan invandrare hade hon stått ensam på scen” om att melodifestivalprogramledaren Helena Bergström inte skulle haft varken Sarah Dawn Finer eller Gina Dirawi vid sin sida utan invandring, samt tävlingen ingen vinnare (Loreen) heller. Den var inget intellektuellt mästerverk precis, krönikan. Mest en liten hyllning till till alla svenskar som inte kan benämnas med förledet ”pur”. Och som – liksom jag själv – kanske inte ens hade existerat utan arbetskraftsinvandring eller flyktingmottagande.
Jag fick en hel del arga reaktioner på krönikan, för på den här tiden hade vi fortfarande kommentarsfält under texterna. Men först någon dag senare träffades jag av en så kallad skitstorm. Mejl och telefonsamtal om vilket vidrigt missfoster jag var vällde in, och min mage knöt ihop sig till en liten ångestboll. Jag förstod ganska snart att min krönika delats på sajten Avpixlat, grundad av Sverigedemokraterna 2011 och 2017 ombildad till nuvarande Samhällsnytt.
Stormen bedarrade efter några veckor men jag kände mig fortfarande skitig under en lång tid efteråt.
Jag önskar att jag kunde säga att upplevelsen gjorde mig starkare och än mer bestämd att inte låta mig tystas. Men det är inte sant. Jag skulle gärna vilja vara Bamse – eller till och med Skalman – men är och förblir en räddhågsen Lille Skutt. Det är beundransvärt hur (främst kvinnliga) politiker och ledarskribenter och journalister hanterar evigt hat och eviga hot.
Nog har jag uttryckt mina åsikter ändå i mina krönikor genom åren, om än i försiktiga ordalag. Fast ibland känns det tryggare att bara skriva om grodan Kermit.
Men för att visa att jag inte ”lärt” mig någonting av hatet och hoten upprepar jag min påminnelse från 2012: utan invandring hade inte Tusse vunnit, inte Shima Niavarani lett finalen eller Eric Saade kommit tvåa.
Det tycker i alla fall jag hade varit en fattigare melodifestival, i ett fattigare Sverige.