Gott och blandat om en inre resa

Wolfgang Hansson om Agneta Sjödins Sommar

Agneta Sjödin.

Agneta Sjödin är framförallt känd för sin medverkan i en rad olika underhållningsprogram i TV4.

Men i sitt sommar vill hon hellre prata om sin inre resa.

Den startar på allvar med en 80 mils pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Något Agneta Sjödin inspirerats till efter att hon intervjuat författaren Paulo Coelho.

Hon gör resan ensam för att söka svar på frågor som; Vem är jag? Vad är syftet med mitt liv?

Man blir inte direkt överraskad när hon en bit in i programmet avslöjar att hon alltid varit en sökare.

Agneta Sjödin har en behaglig berättarröst. Hon är engagerad och intensiv men för mig är och förblir hennes inre resa en aning oklar och diffus. Men så kanske det måste vara.

Men rabblandet av filosofiska sanningar framförda med övertygelsen hos en nyfrälst blir en aning tjatigt.

Då är det lättare att hänga med i hennes berättelse om uppväxten i Hudiksvall. Föräldrarnas skilsmässa när hon är tre år. Åren av sängvätning. De vilda tonåren då hon debuterar tidigt i allting. Drömmarna som växer fram om att bli skådespelerska eller sångerska.

Hon är på väg att uppfylla dem när tv-karriären kommer emellan och hon erbjuds att leda "Tur i kärlek" bredvid Adam Alsing. Över en natt blir hon kändis och livet förändras.

I konkurrens med den inre resan bjuds lyssnaren ändå på en och annan anekdot från kändislivet.

Som när hon hamnar bredvid George Harrison på första klass-flyget till Los Angeles. Ex-beatlen är trevlig men själv vågar hon inte säga så mycket. Starstruck i ordets bokstavliga mening.

Eller när hon ensam får hänga med rockgruppen Toto på efterfest på deras hotell i Stockholm.

Fast jag blir aldrig riktigt klar över om det är för Mick Jagger som hon sjunger "Hej tomtegubbar" på ryska i Sandhamn.

Precis som hon själv beskriver sin tidvisa vilsenhet känner jag mig ibland en smula desorienterad som lyssnare.

Jag saknar den röda tråden i hennes berättelse. Det är gott och blandat för hela slanten men allt är inte lika välsmakande.

Agneta Sjödin.