Årets valrörelse är inte vatten värd

HOPPAS PÅ KRASCH Christian Bale spelar en fondförvaltare i ”The big short” som spekulerar i att bostadsmarknaden ska gå under.

Årets valrörelse är åt helvete.

Den är verkligen inte vatten värd.

”The big short” från 2015 är skrämmande.

Filmen handlar om hur hedgefondförvaltaren Michael Burry, spelad av Christian Bale, upptäcker att den amerikanska bostadsmarknaden är en bubbla.

Den bygger på dåliga lån och kan, om räntorna skenar, förintas när folk inte kan betala sina skulder längre.

Burry förutspår den jättelika finanskrisen 2008 och bestämmer sig för att tjäna pengar på den. Metoden tar nästan hela filmen att förklara.

Men det innebär lite förenklat att han satsar pengar på att bostadsmarknaden ska rasa. Bankerna tar emot hans pengar med ett hånleende. Bostäder är historiskt sett en säker investering.

Den marknaden faller nästan aldrig.

Eller hur?

Michael Burry tjänar, tillsammans med några andra bankproffs och lycksökare, miljarder på kollapsen. Det är en fascinerande studie i iskall cynism.

Men det mest skrämmande är de små ”vad hände sen”-texterna efteråt. I dem står det att Burry har avvecklat sin fond och börjat investera i vatten.

”Friskt och rent vatten kan ingen ta för givet”, säger han.

Det borde få vem som helst att ligga vaken om nätterna och be till en gud som inte finns. Av jordens vatten består bara en procent av grund- och färskvatten. Som min kollega Jonathan Jeppsson skriver i sin bok ”Åtta steg mot avgrunden”, och även i en relativt ny och hemsk Twitter-tråd, håller vattnet på att ta slut i 20 av världens 37 största grundvattenreserver.

Biologen Jude Smith betraktar en tom sjö i Muleshoe National Wildlife Refuge i Texas. Sjön får sitt vatten från Ogallalas reservoar som blir allt torrare.

Bland annat kan Ogallalas reservoar, som sträcker sig under sju amerikanska delstater och gör de torra delarna av mellanvästern odlingsbara, ha sinat 2050.

I en hemligstämplad rapport av världens största livsmedelsproducent Nestlé som läcktes av Wikileaks står det att en tredjedel av världens befolkning kommer att påverkas av bristen på färskvatten 2025. 2050 kan den situationen förvärras till en overklig tragedi. Utan grundvatten, ingen mat.

Många känner säkert inte till rovdriften på grundvattnet. Den diskuteras ju inte någonstans.

Årets svenska valrörelse har varit avskyvärd. Kalla det gärna för en tom kamp om vem som är den mest populistiska herren på täppan. Inget parti är oskyldigt. Förutom vissa nyssnazister, som spelar i en egen liga, är alla lika dåliga.

Debatterna har i princip ignorerat klimatet. Att 1944 stycken forskare i ren förtvivlan undrade vad fan politikerna håller på med måste vara årets minst uppmärksammade nyhet. Kanske har våra största partier insett att det inte är någon idé att diskutera klimatnödläget eftersom det inte finns tillräckligt många väljare som bryr sig.

Det svenska grundvattnet fick dock en liten parentes i en debattartikel i GP av Johannes Nathell och Henrik Dalgard från Fria moderata studentförbundet.

Högern har naturligtvis nosat reda på att vatten är det nya guldet. De föreslår att privata företag ska äga vattnet, vad annars? Det är en gammal idé från den djupblåa tankesmedjan Timbro. Teorin går ut på att om folk måste betala mer eller mindre dyrt för sitt vatten så kommer de inte att slösa bort det.

Privatisera grundvattnet? Det låter till och med knäppare än Moderaternas värdelösa vallåt ”Vi målar himlen blå”.

I regel brukar det innebära att rika kan plaska runt som vanligt, medan fattiga får vänja sig vid att vara törstiga, hungriga och smutsiga.

En sak ändras aldrig.

I vår lilla djurfarm är alla jämlika, men de som har mycket pengar är mer jämlika än andra.