Influencern om bilden i nya kändiskalendern: ”Sällan man får se en tjock kropp så här”

BILDEXTRA: Se Caroline Seger, Sissela Kyle, Lill Lindfors, Lena Endre och andra kända kvinnor i kalendern ”Sagolika kvinnor”

Uppdaterad 2021-11-08 | Publicerad 2021-11-07

Linda-Marie Nilsson är en av många kända kvinnor som medverkar i fotografen Caroline Roosmarks kalender ”Sagolika kvinnor”.

Influencern poserar naken i en skog och säger att det kändes befriande.

– Det är så sällan, i stort sett aldrig, man får se en tjock kropp så här, som får vara med helt avslappnad och fri, säger hon.

Fotografen Caroline Roosmark fortsätter med kalenderprojektet ”Sagolika Kvinnor” med kända profiler, som startade år 2004.

– Jag hoppas genom denna kalender med fantastiska Lena Endre på omslaget, där jag fotat fjorton svenska kvinnor med utgångspunkt i välkända historiska händelser, sagor, myter och roller, kunna återskapa lite styrka, kamplust, funderingar, systerskap och magi i tillvaron, säger hon.

Caroline Roosmark säger att hon alltid har velat lyfta kvinnor men att det efter Metoo blev ett ännu starkare kvinnoprojekt med kalendern.

Influencern och kroppsaktivisten Linda-Marie Nilsson, 30, säger att hon blev stolt över frågan om att medverka.

– Det jag gör i mitt jobb handlar mycket om representation, och att tjocka personer ska få vara med på lika villkor. Det är jätteviktigt för mig, säger hon och fortsätter:

– Det är så sällan, i stort sett aldrig, man får se en tjock kropp så här, som får vara med helt avslappnad och fri. Det här kändes jättefint att få göra, jag är jättestolt och nöjd över den här bilden, jag tycker att den är fantastiskt fin.

”Gör det för mig själv”

Hon förstår också att bilden kan uppröra folk, dels för att hon är naken, dels för att det alltid kommer att finnas folk som blir upprörda över att se tjocka människor.

– När man dessutom är tjock och naken, så förstår jag absolut att folk kommer att bli upprörda. Men folk blir upprörda över att se mig i kläder också. Så för mig spelar det absolut ingen roll. Jag gör det här för mig själv och för alla som ser ut som jag. Jag har precis fyllt 30 och jag har fått negativa kommentarer om min kropp sedan jag var sex år gammal. Det finns inget som folk kan säga som jag inte redan har hört.

Caroline Roosmark säger att bilden på Linda-Marie Nilsson kändes väldigt viktig att göra.

– Många kroppsaktivister utsätts för hat och förakt och när jag läste Linda-Maries bok om att älska sin kropp blev det ännu mer tydligt hur de som inte har en normkropp påverkats tidigt i livet av det här föraktet.

Lill Lindfors: ”Meningsfullt”

Även Lill Lindfors, 81, är med i kalendern.

Artisten säger att hon ställde upp för att en del av intäkterna går till välgörenhet.

– Det gjorde att det kändes meningsfullt att medverka. Och lite fåfänga också, rubriken ”Sagolika kvinnor” vill man ju gärna vara med på.

Kände du dig som en sagolik kvinna?

– Det finns olika verkligheter. Jag tycker att det är en snygg bild, men det är jag som möter mig själv i spegeln på morgonen, så jag låter mig inte luras!

Precis som tidigare år uppmärksammar och stödjer kalenderprojektet Fryshusets projekt ”Barn till ensamma mammor”.

Läs mer om projektet och beställ kalendern här: Roosmark.com.

Här är bilderna på stjärnorna, månad för månad:

Helena Af Sandberg

Januari – Helena Af Sandeberg

”Vem är hon, kvinnan vid lyans ingång? Hon som med rävungen vid sin sida sänder ut en frusen blick. Ett tunt lager snö hinner lägga sig där plötslig lek blivit allvar. En ödslig stillhet råder, som när villebrådet upptäckt jägaren, det hörs en stilla viskning. Är vi vänner eller vill du något annat? Ömtåligt närvarande men utan vädjan eller inställsamhet. Bara troskyldigt vad är jag och vem är jag för dig? Denna eviga fråga för alla levande. Vem blicken riktar frågan till får vi aldrig veta.”


Imenella Mohamed.

Februari – Imenella Mohamed

”The princess. Blicken smeker som attityden övertygar. Kronan bär hon självsäkert oblygt utan manér eller koketteri. Känslan jag är vacker och jag vill överösa dig med mina strålar, det är inte för att pleasa, dig eller någon annan, mer för att berätta att sagan är sann och jag övertygar genom mina handlingar och ord. Texten handlar om dig och om mig. Vi har inte samma, vi är inte samma, rör oss på olika plan, är en del av något större. Att vara öppen för tankar och idéer att samtal är bra. Men en sak är klar, systrar lyssna inte på orimliga krav.”


Caroline Seger.

Mars – Caroline Seger

”Den osårbara men inte odödliga. Modig och tapper som ledare driver du dina systrar i fält, ja då för en kort kort stund. Achilles häl gör sig påmind. Ni förlorar denna gång. Ett öde liksom orättvisan är. En enda gång besegrad och utan guld. En ömmande punkt. Hur svårt du än må ta det, du är ändå alltid samma som gudalik även i stunder av besvikelse får oss andra att lova varandra att inte ge upp. Din blick och glöd sprider likt hettan mod där någon annan sviktar, rusta, kämpa, älska, höj din röst, så ska vi ropa att tillsammans kan vi segra igen!”


Sissela Kyle

April – Sissela Kyle

”Elektrisk skärpa. Blicken tränger fram eller igenom. Sanningsenligt svår att undkomma eller läsa och avsiktligt svårbestämd. Jag tror att det är meningen. Likt den androgyna som inte vill kläs in i ett kön. Kostymen som i regel ska signalera något upphöjt eller formellt uppfattar jag inte så. Attityden är konfronterande. Ett svagt eko hörs från en epok, inte nostalgiskt, mer som musiken från en tid då man prövade på, revolterade och bröt med normer. Det är det jag ser, att hon på bilden har levt ett liv som har många berättelser. Jag får lista ut texten, lyssna och se, mer uppmärksamt, hellre så än att gå miste om något jag inte förstår.”


Kayo Shekoni.

Maj – Kayo Shekoni

”Drömmar liknar lågan på ett ensamt ljus i rymden, en liten vindpust och den är förbi. När natten förvandlas skingras drömmar och blir till dag och ingen vet exakt hur det ska bli. Såg dem fyllda av något jag mindes passerat förbi om och om igen. Jag står här ensam och längtar efter den farkost som ska stanna upp och ta mig härifrån, lägg till och jag kliver på. Drömmar tar mig med ut i rymden dit där jag ska bo.”


Linda-Marie Nilsson.

Juni – Linda-Marie Nilsson

”Mossa, mjukt och ömt dina fötter sätter spår. Ömtåligt vinden formar böljande ditt hår, dock locken, en liten, fukten håller ringlande kvar. Vad gör du här i slänten, varför är din blick så allvarlig mjuk klok och klar. Syns att dina steg vet sin väg ner och bort härifrån, men blott dina läppar kunde säga vart. Så nyfiken får dock vänta. Varför detta halvätna äpple dröjer kvar är gåtan som aldrig får ett svar.”


Meta Velander.

Juli – Meta Velander

”Inbäddad. Vacker skarpögt ristar hennes ögon ut korn som spår tiden. Förvillande att se en ung kvinnas vilja lysa igenom ögon som bär så tydliga spår av erfarenhet och ett långt liv. Mötet förutspår mitt nästa steg, ifrågasatt eller skärskådad, spelar ingen roll. Det är något trick, tänker jag. Ett spel mellan dem i motivet och mig. Att det är trolleri, det vet jag, det hör till, som vanligt vill jag lista ut hur är det möjligt. Vad är det jag inte ser men jag ger upp, varför inte bara följa med och bli en del av hennes ögonblick.”


Zinat Pirzadeh.

Augusti – Zinat Pirzadeh

”Otåligt letande är slut. Vilande barfota i fotsid klänning en kvinna i vit korsett och snörliv tittar upp. Intill kanten sprungen ur myllan till absintens brunn. Vem är hon, så annorlunda, och vad står på? Finurlig väntan på vem eller vad. Är vi i sagans förtrollade värld, det känns nästan så. Mjukt långt bortifrån en vaggande ton lockar med svar, men nej inget hörs innan dess hon bryter tystnaden, hon vacker hemlighetsfullt vaktar vid sin gröna sjö. Rastlös sök vidare, här finns bara kärlek och vila att få.”


Helena Bergström.

September – Helena Bergström

”Vaksamma, deras mjuka blickar vars sällsamma blinkande ögonfransar noggrant läser av. Respektingivande inifrån och ut, så kraftfullt närvarande att man vid ett första möte lätt blir spänd, trots en utsträckt morot i sin hand tar man bäst ett steg tillbaka. Det sägs att hästar minns om man var rädd vid första mötet. Hon i centrum håller lätt i tygeln. Likt en dirigent använder sitt instrument talar hon till hästen med känslig hand. Undrar om hon var rädd någon gång? Inte ett spår av detta nu i denna serena komfortabla komposition.”


Anja Lundqvist

Oktober – Anja Lundqvist

”Illusionen är på riktigt. När världen kom till liv i mörka biosalonger var den stum. Det overkliga gjorde sig bra på film, en svartvit värld som var lätt att förstå. Kvinnorna var ofta vackra glittrande väsen som gestikulerade och svimmade medan männen agerade i affekt upprörda skakande i krampaktig vanmakt. Men till slut förenades de två, den förnuftige beslutsfattaren med den fagert sköra och tacksamma kvinnan. Lekens roll är att öva oss i hantering av det verkliga. Avlägsen ibland bortom allt förnuft, hur hänger världen ihop, allt som verkar så enkel att förstå? För att citera skådespelaren May West: ’Personlighet är det glitter som glimrar fram över scenen in i den stora svarta rymden där publiken finns.’”


Lill Lindfors.

November – Lill Lindfors

”En kvinna i rött. Säker självklar och tydlig. Hennes blick övertygar i trygg förvissning om egen kraft. Jämlikhet är en ständig kamp. Vilket en äldre kvinna vet, det är inget man tar för givet. Männen kanske tycker eller tror att målen har uppnåtts att problemen är över, allt det där galna var fel och det vet alla. Men riktigt så är det inte, jobbet är inte över bara för att det gått fyra år sedan metoo. Nu handlar det om att föra kampen vidare att inspireras av kvinnor som under många år var de som gick först. Synliggöra dolda strukturer. Vi får inte luta oss tillbaka och tro att det aldrig kan hända igen. För det kan det. Det kan vara svårt att förstå för på avstånd så kan de se riktigt trevliga ut.”


Felice Jankell.

December – Felice Jankell

”Ensam en snöig decemberdag kom hon vandrande stigen fram, vid granen satt hon ner höll tätt den lille i sin famn. Han behövde tröst, det gjorde ont i henne och vägen hem var smal och snårig. Hon som reder sig själv, den ensamma mamman. Stilla flingorna vackert la sitt täcke när han vaggades till ro. Lättad men påmind om att de bara var två. Hon tänkte längtan efter föräldrar som aldrig är närvarande är stark må du tro, var är du?”

Utöver kalendermånaderna porträtteras också Bianca Kronlöf som ”tänkaren” och Lena Endre som ”änglakristaller”.