Emma Broomé – höstens nya tv-stjärna

Publicerad 2020-11-26

Emma Broomé

Hon står för höstens stora genombrott:

Emma Broomé, 35, gjorde succé i SVT:s ”Sommaren 85” och spelar den färgstarkaste personen i Camilla Läckberg-såpan ”Lyckoviken”. Och är dessutom varulv i filmen som är populärast på bio.

– Att spela någon som pekar finger åt det fisförnäma och tjusiga, det är underhållande, säger hon.

Som August Strindberg en gång i tiden bara nästan skrev om Carlsson när han gjorde entré i ”Hemsöborna”:
Hon kom som ett yrväder en septemberafton.

Ibland snudd på en miljonpublik följde ”Sommaren 85”, dramakomediserien om tre generationer kvinnor i det fiktiva samhället Braxinge 1985. Mamma Barbro (Lotta Tejle), ensamstående mamman Åsa (Emma Broomé) och tonårsdottern Lena (Elina Sätterman). En serie med en färgstark blandning av nostalgi, humor och allvar.

Inte minst tog många tv-tittare Emma Broomés rollfigur Åsa till sina hjärtan. Hon som var uppkäftig mot cheferna på jobbet och som alltid hade gått sina egna vägar i ett samhälle där alla helst ska göra vad folk förväntar sig att de ska göra. Och som längs seriens gång drömde om att frigöra sig från sin välvilliga mamma och dra till Korfu och ha hämningslöst sex med heta grekiska män.

Emma Broomé har i och för sig varit på Dramaten ända sedan hon gick ut Stockholms dramatiska högskola 2012, men inte tidigare varit med om den uppmärksamhet man får om man är med i en stor tv-serie.

– Många hörde av sig från min kära hemkommun Bollnäs. Vänner och sådana man inte träffat sedan man var barn. När jag var på Skansen var hon i kassan jättetagen, det var så roligt att prata med henne. När man arbetat så hårt med något och möts av människor som blivit berörda… det är ju någonstans det jag har velat hela tiden, då blir jag väldigt glad, säger hon.

Vi träffas i samband med TV3:s pr-träff för ”Lyckoviken”, den Camilla Läckberg-skapade såpan som sedan en tid går på kanalen på tisdagskvällar. Där spelar Emma Broomé Nettan, en stor biroll i serien.
När vi ses ligger en egenhändigt skapad bok framför Emma. Med anteckningar och bilder. Den ser väl använd ut. Hon säger att det är en slags ”arbetsbok” för rollen som Nettan.

– Förberedelser är allt, som Hamlet säger.

Hur ser boken för ”Sommaren 85” ut, då? Tre gånger så tjock?

– Nästan. Den är faktiskt jättefin. Där hade jag ganska lång förberedelsetid, så den boken är ett minne för livet. Den rollen var ju också så betydelsefull för mig.

Emma Broomé.

Var en idrottstjej

Vi tar det från början.

Emma Broomé kommer från Bollnäs i Hälsingland. Föräldrarna är pensionärer nu, men var revisor (pappa) respektive lärare (mamma).
Där fanns ett rikt föreningsliv och Emma höll på lite med teater under skoltiden, men framför allt var hon en idrottstjej. Spelade fotboll, innebandy och tennis.
Det framtida yrkesvalet och flytten till Stockholm bestämdes definitivt när hon såg Lars von Trier-filmen ”Breaking the waves” med Stellan Skarsgård och Emily Watson.

– En sådan där livsavgörande filmupplevelse där jag kände: Det är skådespelare du måste bli! En av mina absoluta favoritfilmer.

Stellan Skarsgård kommer vi av en slump tillbaka till flera gånger i samtalet.

Emma är med i den film som i flera veckor låg etta på Biotoppen, barn- och familjefilmen ”Nelly Rapp - Monsteragent”.

– Det är inte en jättestor roll. Jag är rockabillybrud i den mänskliga versionen och fullblodad varulv när det är fullmåne. Det var en oförglömlig och stor skådespelarupplevelse.

Förvandlingen till varulv tog fem timmar i sminket. Det gjordes av Love Larson och Eva Von Bahr, duon som både vunnit Guldbagge och varit Oscarsnominerade. Emma satt i sminket i fem timmar. Ibland nickade hon till. Ibland fick hon höra berättelser om andra komplicerade maskörjobb de har gjort. Som när de jobbade åtta (!) timmar med Stellan Skarsgård för stora kommande Hollywoodfilmen ”Dune”.

– Det är lite coolt, att Stellan och jag haft samma maskörer…

Emma Broomé kom till Dramaten direkt efter scenskolan.

Ellen Lamm gjorde en uppsättning efter Barbro Lindgrens barnböcker. ”Titta livet! – En lek”. Då fick jag kontrakt, sedan har det rullat på. Och så har jag frilansat lite, det är bara det praktiska som måste flyta. Ibland funkar det, som när jag spelade ”Det blåser på månen” samtidigt som jag filmade ”Aniara”. Annars får man ta tjänstledigt, som när jag gjorde ”Sommaren 85”.

Första gången Emma stod framför en filmkamera var i Lovisa Siréns kortfilm ”Pussy have the power”. Emma har mycket humor och kan inte låta bli att skoja, apropå filmtiteln:

– Där lade vi ribban…

Emma Broomé med Lotta Tejle och Elina Sätterman i ”Sommaren 85”.

”Handlar en del om status och klass”

Sedan spelade hon alltså Chebeba, en av de kvinnor som märks mest i undergångsfilmen ”Aniara”, som vann hela fyra Guldbaggar.
Rollen i ”Lyckoviken” tackar hon sin kollega Mirja Turestedt, som spelar åklagare i serien, för.

– Det var hon som rekommenderade mig för rollsättaren, annars hade det inte blivit något.

Precis som ”Sommaren 85”, utspelas ”Lyckoviken” i ett fiktivt samhälle. Seriens titel är en del av det påhittade samhället Hammarvik. Huvudpersonen Johanna (Disa Östrand) är en polis som återvänder hem. Sedan följer förvecklingar, både när det gäller kärlek och brott. Nettan och Tony, Emma Broomé och Peter Lorentzon, är ortens udda par. De struntar i statusjakten eller hur man ska vara politiskt korrekt.

– Jag gick igång på den här rollen. Nettan är väldigt känslostyrd, inte speciellt inställsam, ganska lat och ändå streetsmart på något sätt. Och jag tycker det är stimulerande att spela någon som kan vara elak och otrevlig, som vågar vara tuff och kaxig. Peter, han är fantastisk att jobba med, och jag är seriens svarta får – men de skiter båda två i det. Scenerna är tillspetsade. Nettan svullar chorizo i tajta leopardtights, sådant är underhållande (skratt).

– Det handlar ju en del om status och klass och Nettan och Tony vågar peka fingret åt det fisförnäma och tjusiga.

– Utan att säga för mycket, så får Nettan en mer avgörande roll så småningom…
(Seriens andra säsong är redan inspelad)

Strax innan vi träffas har Emma just haft premiär på Dramaten, på Stora scenen i storsatsningen ”Röde Orm”, ett episkt vikingaäventyr efter Frans G. Bengtsson-berättelserna.

– Vi drog våra svärd som om det vore 1 500 i salongen, även fast det bara var 50.

Emma Broomés Röde Orm är den muckigaste av flickor, kort stubin, stark som björn, svettig som en ros, tyckte till exempel Sveriges Radio Kulturnytt i sin recension. Men efter ett fåtal föreställningar lade Dramaten ned allting på grund av coronapandemin. Det gäller även fritidsverksamheten. För Emma är fortfarande en idrottstjej.

– Normalt tränar vi på måndagar, men nu har det varit svårt. Jag är kapten för Dramatens fotbollslag och vi har vunnit den årliga prestigematchen mot Stockholms Stadsteater sedan jag kom, säger hon stolt.

Namn: Emma Broomé.
Ålder: 35.
Bor: Lägenhet i södra Stockholm.
Familj: Delar lägenhet med artisten och scenkonstnären Sara Parkman. Pojkvännen Linus Öhrn, musiker.
– Han har korpsvart hår, är dödsmetallrockare och ser så ut, men är jättesnäll, säger Emma.

Emma Broomé om…

… Lotta Tejle, Dramaten-kollega och hennes mor i tv-serien ”Sommaren 85”:
– Hon har förmågan att kunna gå från det djupt allvarliga och smärtsamma till något som är extremt roligt eller dråpligt med samma trovärdighet. Det är en ynnest att få vara i hennes sällskap.

… favoritskådespelare och förebilder:
Gena Rowlands. ”En kvinna under påverkan” är en riktig knockout. Elizabeth Taylor i ”Vem är rädd för Virginia Woolf”. Det är något absurt, skevt och surrealistiskt men ändå autentiskt med den rollen. Isabelle Huppert i ”Pianisten”. Hon har gjort ett enormt avtryck. Hon är som Lotta (Tejle), alltid bra.

… Camilla Läckberg:
– Jag är inte så bevandrad i hennes litteratur eller… det är snarare obefintligt, kan man väl säga. Men sedan landade den här rollen i mitt knä så nu är mitt förhållande till Läckberg väldigt bra. Jag tycker väldigt mycket om den här rollfiguren.

… senaste mäktiga filmupplevelsen:
– ”The painted bird”. Tidigt började jag stänga av, liksom bepansra mig, för jag förstod att det är en film jag kommer att bära med mig resten av mitt liv – men nog inte vilja se om. Sedan läste jag att Stellan Skarsgård gjorde rollen för bara hundra euro. Alltså, vilken jävla idol han är!