Markus Larsson: En feministisk knytnäve i Trumps ansikte
I en annan tid hade uppmärksamheten inte blivit lika stor.
Men 33 år efter att romanen gavs ut är ”Tjänarinnans berättelse” åter igen en skräckinjagande varning.
Under Donald Trumps människofientliga regim har den aktuella tv-versionen blivit en feministisk motståndssymbol.
I mars såg senatorerna i Texas rött.
Politikerna skulle klubba igenom flera lagförslag som inskränkte aborträtten när flera kvinnor klädda i röda klänningar och vita hucklen satte sig ner i bänkraderna.
Protesten var inspirerad av tjänarinnorna i den kanadensiska författaren Margaret Atwoods klassiska dystopi ”The handmaid’s tale” från 1985.
”The handmaid’s tale”, eller ”Tjänarinnans berättelse” som romanen heter på svenska, handlar om hur demokratin i USA störtas av kristna fundamentalister och ersätts av en militärisk och totalitär stat – republiken Gilead.
Republiken bygger på en extrem tolkning av Bibeln. Männen styr och kvinnor får varken läsa, rösta eller inneha pengar. Kvinnorna delas även upp i olika kategorier utifrån vilka funktioner de fyller i samhället.
En av förutsättningarna för ”revolutionen” är att människans fertilitet minskat dramatiskt på grund av miljöförstöring och radioaktiv strålning. Tjänarinnorna består av kvinnor som har begått ett brott, socialt eller sexuellt, men som räddas av att de kan föda barn. För att sona sina synder får de vara avelskor för härskarklassens män som lever med sterila fruar. Tjänarinnorna bär vita skärmar som döljer deras ansikten och de röda klänningarna signalerar deras skuld – blod och skam.
”Tjänarinnans berättelse” brukar kallas science fiction, men när Margaret Atwood skrev boken utgick hon från politiska övergrepp som redan har drabbat kvinnor i människans historia. I intervjuer har hon sagt att inspirationen kom från 1600-talets puritanska New England, Afghanistan och förbudet mot preventivmedel och aborter i Ceausescus kommunistiska Rumänien på 60-talet.
Men Atwood använde också det hon och såg och hörde när Ronald Reagan återvaldes som president i mitten av 80-talet. Gilead bygger på den kristna högerns retorik.
Idén att USA en dag imploderar av religiös fundamentalism var inte ny 1985. Författare och politiker hade länge förutspått att amerikansk fascism, eller amerikanism, skapas av religion, patriotism och business. Den kommer med ett kors, en flagga och en dollarsedel.
Att nya tv-versionen av ”Tjänarinnans berättelse”, där en alldeles strålande Elisabeth Moss från ”Mad men” spelar huvudrollen som Offred, får stort genomslag i dag är inte konstigt.
Serien hade svensk premiär på HBO Nordic i onsdags. Berättelsen står i skenet av ett USA där programledare på Fox News uppmanar till våldsamma aktioner mot aborter, där politiker i delstaten Missouri kallar graviditeter efter våldtäkter för ”en gåva från Gud” och där mödravård inte behöver ingå i sjukförsäkringen. Ett land vars president öppet stöttar anti-abortdemonstrationer och kommer undan med att skryta om att ta kvinnor på fittan.
Framför allt har serien premiär i en tid där fascismen växer, en i grunden misogyn ideologi där kvinnor helst ska ge upp sina rättigheter och kroppar för nationens bästa.
”Tjänarinnans berättelse” blev etta på amerikanska Amazons boktopp efter att tv-seriens trailer visats under årets Super Bowl. Och under den jättelika protestdemonstrationen Women’s march i Washington i januari höjdes flera plakat med texten ”Gör Margaret Atwood till fiktion igen”.
Skådespelarna, däribland Elisabeth Moss, verkar däremot märkligt rädda för att kalla ”Tjänarinnans berättelse” för feministisk när de marknadsför serien. Moss beskriver i stället serien som mänsklig.
Ja, ”Tjänarinnans berättelse” är feministisk och mänsklig. Det ena existerar inte utan det andra. Romanen och tv-serien är en universell historia om människor som trampas ner av ett totalitärt förtryck.
I Offreds, Ofglens och Moiras kamp för sitt människovärde och överlevnad ser vi förhoppningsvis oss själva.