”Töntstämpeln sitter kvar lite i Sverige”

Peter Bjorn and John firar 20 år som band – men utan en viss succélåt hade indietrion lagt ner för länge sedan.

– Det är säkerligen den billigast producerade världshiten i världshistorien, säger John Eriksson.

Att spela i rockband i Stockholm under slutet av 90-talet var vanligare än att gå på gym, konstaterar trummisen John Eriksson. Han lärde känna Peter Morén och Björn Yttling när de av en slump råkade befinna sig på samma spelningar några år före millennieskiftet.

Men Peter Bjorn and John var till en början ingen succésaga. Björn Yttling minns att de var avundsjuka på Bear Quartet, som hade sålt 2000 skivor. Han återberättar ett samtal med Jari Haapalainen.

– Han sade "Tänk om det smäller till och man säljer 10 000 skivor". Jag tänkte "idiot, det kommer ni aldrig att göra. Och vi kommer aldrig att sälja 2 000".

Samtidigt var förhoppningarna höga – och blicken riktades mot musikmarknaden på andra sidan Atlanten.

– Jag gick igenom gamla lådor och hittade en artikel från 2003, där någon av oss sade "Sverige är för litet för oss, det är ingen som förstår oss här. USA däremot!", berättar John Eriksson.

Det blev en spådom som skulle slå in, visade det sig.

Lånade instrumenten

Det självbetitlade debutalbumet från 2002 och uppföljaren "Falling out" flög inte riktigt. Peter Bjorn and John bestämde sig för att göra en sista skiva – sedan skulle trion splittras. Men de hade inte råd att boka en studio, trumsetet köptes på Blocket, resten lånades.

– Det var en ganska skön stämning, kanske för att vi hade bestämt oss för att lägga ner. Vi hade ingen press på att leverera någonting, berättar Peter Morén.

Men så blev visselsuccén "Young folks" till. Låten fick spridning via Myspace – vilket ledde till ett besök på Conan O'Briens pratshow i USA, världsturnéer och att Kanye West samplade hitten. När musiktidningen Rolling Stone 2018 rankade 2000-talets hittills bästa låtar fanns "Young folks" på plats 78.

Destruktiv kraft

Samtidigt som Peter Bjorn and John fick nya fans i Japan, Australien och USA, stod fortfarande många svenskar som frågetecken.

– Töntstämpeln sitter kvar lite i Sverige. Vi hade en kort period när vi var hippa i USA. Hipp kan man bara vara en kort period, töntig kan man vara för evigt, säger John Eriksson.

Ingen av de efterföljande låtarna har blivit lika stora. Gruppen har fortsatt att ändra riktning, återuppfinna sig själv och turnerat världen runt, utan att bry sig speciellt mycket om det kommersiella.

– Vi har en självdestruktiv kraft. När vi var som mest populära gjorde vi en instrumentell skiva med en hårfrisörska från Piteå som läste in en dikt om Pite Havsbad, och släppte den i hela världen. Vår manager slet sitt hår, berättar John Eriksson.

Bråkat i perioder

I mars släpper de sitt nionde album "Endless dream", som de började spela in direkt efter "Darker days" från 2018. Den här gången har de ett ljusare perspektiv.

– Den är fortfarande ganska tankfull på sitt sätt. Men "Darker days" var mer "vad är poängen med det här, världen är dömd". Nu är det lite mer att man håller fast vid drömmen om att det kanske ordnar sig, säger Peter Morén.

TT: Hur länge vill ni hålla på?

– Vi har haft perioder när vi har bråkat väldigt mycket och haft det väldigt jobbigt, men samtidigt gjort bra musik. Det kan vara kreativt att bråka. Men det vore skönt att sluta medan det är bra stämning, säger Peter Morén.

Björn Yttling fyller i:

– Så fort det blir bra stämning kommer vi att sluta!