”De rättslösa” är inte hämndlysten och hysterisk

TONE SCHUNNESSON om Cissi Wallins och Maria Svelands dokumentär ”De rättslösa”

 ”De rättslösa” på SVT Play.

Efter rapporterna om intern kritik på SVT mot Cissi Wallins och Maria Svelands ”De rättslösa”, en dokumentärfilm om #metoo, trodde jag filmen skulle vara kontroversiell. Efter att ha sett den är det svårt att förstå vad den kritiken handlar om.

Den utger sig för att handla om att Cissi Wallin sedan tidigare ska vara anmäld för förtal av Soran Ismail, men komikern nämns inte i filmen. Filmen har heller inte producerats av SVT. Det har däremot serien om Ismail som kom i våras och som handlade om hans väg tillbaka till offentligheten, efter att de anmälningar för våldtäkt och övergrepp som gjorts mot komikern lades ner. Wallins och Svelands film, som handlar om kvinnor som blivit våldtagna, är crowdfoundad. Kanske säger det något olyckligt om var debatten efter #metoo just nu befinner sig.

”De rättslösa” är inte hämndlysten och hysterisk utan en skildring av vad sexuella övergrepp gör med offret, på lång sikt. Det är en film om kvinnor som farit oerhört illa. Inga förövare namnges eller beskrivs i SVT:s version och flera av kvinnorna som intervjuas har valt att vara anonyma. 

Samtyckessex utvecklades till övergrepp

”Maja” var arton år när hon fick kontakt med en känd man och berättar hur samtyckessex utvecklades till övergrepp och våldtäkt. ”Man är skör, man är osäker, man är livrädd” är förklaringen till varför hon lät det fortgå. En modig och mänsklig förklaring som kommer att resonera med många. 

”Maja” har dömts till förtal av mannen efter att ha skrivit ett sociala medier-inlägg om sin erfarenhet. Dömd för förtal är också ”Annika”, som bloggat om hur hon som mamma ska försonas med att hennes dotter ”Hanna” blev våldtagen som barn. Hon har aldrig nämnt förövaren vid namn. Här öppnar filmen upp mot en av de frågor jag hoppas kommer bli det riktiga eftermälet av #metoo. Hur säkert är rättssystemet för kvinnor och vidare, vilka långtgående konsekvenser får våldet på kvinnors liv?

Anna Möller, överläkare Akutmottagningen för våldtagna, berättar hur forskning visar att kvinnor som våldtas inte reagerar genom att göra motstånd och att kroppen sällan får fysiska skador, samtidigt som fysiska skador ofta efterfrågas vid en eventuell rättegång. Sveland påtalar här en diskrepans som får det att verka omöjligt att få sin förövare dömd.  

Kontaktade BUP

En kvinna som valt att medverka med namn är Meryl Åsbogård, som efter en våldtäkt i tonåren tvingades in i sexhandel. Som en svart, adopterad flicka utanför Borås måste hon ha stuckit ut. När hon i tonåren kontaktade BUP för hjälp att ta sig ur prostitutionen fick hon höra att hon var promiskuös. Det här specifika bemötande utforskas inte vidare av filmmakarna, men får mig att tänka på hur svarta kvinnor drabbas av livsfarlig hypersexualisering och objektifieras än mer aggressivt än vita kvinnor.

Aysha Jones, opinionsbildare och grundare av Black Lives Matter Sverige, skrev i DN Debatt häromveckan om hur bl.a. svarta och bruna kvinnor svikits av #metoo, som dominerats av vita kvinnor. 

När jag se ”De rättslösa” berörs jag av modet hos kvinnorna som ställt upp. Jag hoppas också att #metoo som rörelse framåt arbetar medvetet och aktivt med att inkludera fler sorters kvinnor, så att alla känner sig trygga med att berätta sin historia.