Hon har benmuskler som en traktor på Västgötaslätten

Sofia Loft är härligaste vinnaren sedan Ingemar Stenmark

Släpp allt som varit för en stund.

Sofia Loft vann Mästarnas mästare.

Hon är den härligaste segraren sedan Ingemar Stenmark.

Nyss verkade det så himla enkelt att bjuda in till Mästarnas mästare att du kunde sätta en 14-årig prao på uppgiften. Det räckte att ringa en skidåkare, en gubbe från Lillehammer-finalen i hockey och en av nittifyrorna i fotboll. Komplettera med en gammal boxare eller brottare och Pelle Fosshaug.

Kolla nu.

SVT har svettats som om de rullat Sisyfosbollar över Gärdet, de har bönat och hoppats, försökt och misslyckats, men i slutändan fått nöja sig med rena b-uppställningen. Finalen står mellan två personer som nyss var i det närmaste okända: Virriga Stillman till vänster, Biffiga Loft till höger.

Få kände till deras namn, ännu färre kunde reglerna i deras grenar.

Finaltrion i ”Mästarnas mästare”.

Tar dubbla sin vikt i bänkpress

Nä, deltagarlistan i säsong 14 var såklart underkänd. Stjärnglansen var alldeles för matt för ett så folkligt program. Men det tar inte udden av årets två trevligaste tv-bekantskaper, den charmerande Henric Stillman och den granithårda Sofia Loft, som gärna hade fått vara med som folkbildande komplement till ett fält med bekantare namn – som två doldisar bredvid Charlotte Kalla.

I år höll jag på dem båda.

Men lite mer på kvinnan som bänkar sin dubbla vikt och tar tre gånger sig själv i knäböj och marklyft. Därför var det fint att se Sofia Loft bädda för segern med sin råstyrka, med sin tjurighet, med benmuskler kraftfulla som John Deere-traktorerna ute på Västgötaslätten. Där tidigare finaler varit en aning felkalibrerade så att det avslutande kastmomentet avgjort allt, var den här hinderbanan omväxlande och spännande.

Henric Stillman kom tvåa för att han var näst bäst, inte för att han hade otur. Nu vill jag se honom i ett glittrande dansprogram på lördagskvällarna, för han har både expertkunskapen och förmågan att förmedla den.

Sofia Loft vann ”Mästarnas mästare”.

Bäst sedan Ingemar år 2011

Sofia Loft? Henne vill jag se överallt. Mästarnas mästare är som bäst när det blir en slags vetenskapliga experiment mellan de mest extrema kropparna, när en gymnast ställs mot en brottare och en maratonlöpare. Lofts fysik är precis så fascinerande. När hon tävlar slutar det vara en midsommarlek och blir idrott – vi tittare fattar att vi inte skulle ha någon chans, att vi bevittnar något extremt.

Jag har varit mer fascinerad av enskilda grenar förut, men sett över en hel säsong är Lofts seger det mest glädjande sedan Ingemar Stenmarks år 2011.

Ska vi stanna där?

Nej, ska den här texten summera säsongen så är det oundvikligt att ta upp den beska eftersmak som SVT:s hantering av Antonio Lindbäck lämnar. Det var fel att ha med en aktiv idrottare i programmet från början. Det var dumt att bjuda honom på alkohol, tveksamt att släta över hans upprepade rattfyllor och elakt att låta honom bedyra att problemen är över. Sedan var det korkat att inte klippa bort allt vinpimplande när han fällts för ännu en fyllekörning och skrivit in sig på tolvstegsprogrammet.

Anders Wistbacka är producent för ”Mästarnas mästare”.

Aldrig varit lika ynkligt

Men värst var producenten Anders Wistbackas fullständiga ignorans inför min kollega Stina Dahlgrens frågor förra helgen. Wistbacka tyckte inte att SVT gjort något fel eftersom det fanns alkoholfria alternativ att tillgå och det – jag återger bara hans ord – var frivilligt om man ville dricka mer efter inspelning.

– Det handlar om vuxna människor, sa han, som om alkoholproblem bara drabbar ungdomar.

Vore det ett rent tingeltangel-program kunde man möjligen köpa allt. Men Mästarnas mästare gör anspråk på att också visa upp elitidrottens mörka sidor. Nu öppnade sig en nattsvart grav. Det fanns alla chanser att klippa om, att spela in några nya minuter med Micke Leijnegard och lägga på slutet, att åtminstone i textform adressera vad som skett.

Men alla gömde sig. Blundade. Lät showen rulla vidare och sa att det ändå är frivilligt att supa.

Aldrig på 14 säsonger har Mästarnas mästare varit lika ynkligt.