Carl Hedins ”Sommar” är fullt av mörker och djur
Ryttaren sommarpratar utifrån boken ”Hästpojken”
Hästar.
Och mörker.
Ryttaren och influencern Carl Hedins ”Sommar” är ett ”Mitt i naturen” för hur människor beter sig.
Det börjar klassiskt: med trauma.
Carl Hedins älskade häst Wille har drabbats av kolik. Hästens liv är i fara, smärtorna outhärdliga, och en sak är säker: hur det går kommer vi inte få veta förrän programmets sista minuter.
Hedins sommarprat är ingen glädjefest. Men det är ju heller inte livet för många av de som vågar gå sin egen väg, samhället har sina sätt att bestraffa dem.
Som pojke leker han med käpphästar och låtsasdjur på fritiden men passar inte in i skolklassens sociala spel. När han sedan börjar rida på riktigt går han ”diskret” av bussen en hållplats tidigare för att inte bli mobbad av grabbgänget. Men plågoandarnas blickar missar inget. Ett ”hästfjolla!” slängs efter honom ut genom bussdörren. Han har kallats ”jävla hästbög” hela uppväxten och även om han misstänker att han kanske skulle kunna vara gay har mobbningen byggt upp en mur. Skulle han komma ut skulle han ge dem segern och acceptera sig själv som en ”mindre värd person”. Han ska visa att han är straight.
Partierna av det slaget gör ont att höra.
Om ändå ridningen gick bra. Men i stallet får han höra att han aldrig kan bli nåt. Han flyttar till England, pluggar – och får ätstörningar.
Mörker, mörker, mörker, med de kärleksfulla djuren som trygg fond. Efter lite om och men är det de, möjligen i kombination med att han blir allt större på Instagram, som får honom att acceptera sig själv som han är. Blir han kär i en kille så blir han väl det. (Tack och lov!)
Formuleringarna är bitvis blixtrande fyndiga om plågoandars Daxwax-luggar och hästars ölmagar. Låtlistan är spretig, jag anar en viss koppling till manusämnena men roligast och mest oväntad är Malin Baryards electrohousedänga (!) ”Do you wanna ride?”.
Det var möjligen första gången den spelades för P1-publiken och det värmer själen.
I morgon pratar: Katrine Marçal.