Vår sekt behandlar allt från Flinck till nipslips

Publicerad 2012-02-10

Thorsten Flinck är alltid en tacksam snackis.

Sex, plast och död – i Cirkeln är alla ämnen tillåtna.

Och har en behaglig eftersmak av skam.

Nöjesbladets Ylva Niklasson.

Vi sitter sex runt ett bord. En gråter. Vi andra väntar. Lite tafatt lägger jag en tröstande arm över hennes skakande axlar. Helena hämtar en näsduk. Samtalsämnet rör en begravning, eller snarare en saknad plastfarfar. Är blod tjockare än plast? Jag älskar ju min plastmamma som en mor. Plötsligt har alla runt bordet delat med sig av sina mer eller mindre ovanliga familjekonstellationer, blodsbandsrelationer och föräldrakomplex.

Jag tar en bit korv- och potatisgryta till.

– Maten är sån som Babba skulle ha gjort, säger värdinnan tillika kvällens mästerkock Karin.

– Fast Babba skulle gjort lite mer som Plura och druckit några järn också, tillägger Olivia.

Vi instämmer, men ska upp och jobba i morgon bitti så nöjer oss med låd-vin.

Bokcirkeln träffas varannan månad. Sex tjejer vars livsöden fortfarande är relativt okända för varann. Boken är en utmärkt ursäkt att besöka varandras hem – äta och samtala. En ursäkt att sitta ner i timmar och skratta högt åt dråpliga missöden, gråta när undansopade minnen dammas av, diskutera högljutt när åsikterna går isär.

Kvällens bok, Kerstin Ekmans ”Grand final i skojarbranschen”, har bara två av oss hunnit läsa ut. Men egentligen är boken sekundär, det är dess komponenter som ger oss uppslag till samtalsämnen – och för det behöver man inte veta vad Babba hade för relation till Lille-mor. I kväll avhandlas teman som kvinnlig vänskap, beroendesituationer, sex, sarkasm, plast, Thorsten Flinck, barnlöshet och nipslips. Alla våndor som slängs ut över bordet bearbetas tills de känns greppbara, alla sorger delas, kärlek hyllas och stärks när den uttalas högt.

Det här är min första ”klubb” och jag förstår plötsligt dess trolska attraktion. Det är vi mot världen under de timmar vi ses. Sekt-likt försvinner vardagens oskrivna regler för lämpliga samtalsämnen och åsikter – för att inte tala om reaktioner. Jag har alltid en liten känsla av skam när jag lämnar lägenheten framåt midnatt. Skäms lite för att jag har blottat mig. Samtidigt stolthet av samma anledning.

Men framför allt suger det av abstinens – till nästa seans.