Besked om liv och död - då stannar klockan
Att det krävs ett besked på liv och död för att man ska förstå vad som är viktigt är sorgligt
Sitter i köket i West Hollywood och gnäller över trasig dator, repad bil och sönderblåst staket.
Från filmbolagsjobbet ringer Calvin, en 35-årig kompis med en ettårig son och ytterligare ett barn på väg.
– Jag har cancer.
Tiden stannar.
Det blir tyst.
– Det är bröstcancer, säger han sen.
Jag stirrar på försäkringsdokumenten. Bokstäverna som inte längre går att läsa.
De glossiga broschyrerna om vinylstaket kletar mot mina varma underarmar. Jag stänger flikarna med adresser till datareparatörer.
– Den har spritt sig. Dom ska operera.
Orden sjunker långsamt in. Cancer. The big C. Operation.
– Sen blir det strålning och cellgifter.
Jag är inte säker på att han säger strålning och cellgifter i den ordningen. Men orden finns i varje fall med i meningen.
Jag vet inte vad jag ska svara, vad man bör svara. Vad bör man svara när någon säger att de har cancer, att det har spritt sig och att operationen är första, sista och enda utvägen?
Till slut frågar jag om prognosen.
– Jag är hoppfull, säger han med en röst som får det att låta som om det bara är han som har hoppet kvar.
Det blir tyst igen. Sen berättar han att läkarna inte vill spekulera förrän tumörerna skurits bort och den andra behandlingen inletts.
Jag rodnar. Av skam. Av skam över min egen korkade självupptagenhet.
För mindre än fem minuter sedan vadade jag i självömkan över materiella ting och undrade varför allt alltid måste drabba mig.
Men nu. Calvin har dragits livets Svartepetter. Nitlotten i lotteriet som ingen borde behöva delta i förrän man passerat 50, minst.
Kanske är det därför tystnaden blir hängande i luften. Ingen av oss kan förstå det.
Jag nämner Hector, min servitörskompis i Hollywood som för åtta månader sedan drabbades av cancer i bröstet, genomgick sex månaders behandling och nu är cancerfri. Och pappa, som drabbades av tjocktarmscancer och av en sjuksköterska fick dödsdomen men klarade krisen och levde i ytterligare 25 år.
Det lyfter samtalet.
– Jag är en fighter. Jag har alltid kämpat, säger Calvin.
– Det ska jag göra nu också.
Jag önskar honom lycka till och vi bestämmer att höras efter operationen. Efteråt blir jag sittande vid köksbordet. Hollywood, deadlines, vardagsproblem - på den stora skalan finns dom inte ens med.
Det är bara så sorgligt att det krävs ett besked om liv och död för att inse det.
Hot or not
Uppståndelsen kring Kanye Wests hälsa och hans äktenskap med Kim Kardashian har nått orkanstyrka.
Lite otippat men Mariah Careys dokusåpa, ”Mariah’s world”, är faktiskt riktigt bra.
”Collateral beauty” har Will Smith, Kate Winslet, Keira Knightley, Helen Mirren och Edward Norton i rollistan, men det hjälper inte.