Folk går inte över lik – de köper delar av dem
Läs Jenny Seths krönika
Fans vill gärna komma så nära sina idoler som möjligt.
Vissa nöjer sig inte förrän de, bokstavligt talat, tagit sig in under skinnet.
Ett auktionshus i Chicago planerade i sommar att sälja de gummihandskar, griptänger, sprutor och andra instrument som användes vid obduktionen av Elvis Presleys kropp 1977.
Man ställde dock in auktionen och återlämnade föremålen, vars autenticitet har ifrågasatts, till Memphis begravningskapell. Många Elvis-samlare är säkert besvikna över den missade köpchansen, precis som Britney Spears fans blev när webbauktionen för hennes avklippta hår (med ett utropspris på 1 000 000 dollar) plockades bort från Ebay.
För vissa verkar det inte räcka med skivor, bilder, merchandise och autografer. Man vill äga en liten bit av sin hjälte. Och det är inte bara groupies som samlar på kroppsvätskor.
En handduk som dryper av din favoritartists svett är bättre än en futtig band-t-shirt köpt efter konserten. Att många stjärnor dyrkas, och efter döden blir närapå helgonförklarade, är ingen nyhet. Både Elvis och Michael Jackson har ju till exempel nästan nått Jesus-status för de mest hängivna anhängarna.
Därmed blir också artisternas kvarlevor och allt de vidrört värdefullt. Precis som Maria Magdalenas skalle, kedjorna som fjättrade Petrus, Buddhas tänder och Muhammeds skägg och svärd har popstjärnornas kött, ben, blod och kroppsnära föremål blivit heliga reliker.
Man kan ju undra hur mycket av magin som finns kvar när man bryter ner en idol, eller ett helgon, i sina fysiska beståndsdelar.
De som hävdar att popmusik är religion och att avgudadyrkan är en synd, kanske har en poäng ändå.