”Någon sa: Du har hjälpt mig genom en skilsmässa”

”Bonusfamiljens” Vera Vitali om seriens stora genomslagskraft och hur rollen i Ruben Östlunds film välkomnade henne in i yrket

Jan-Olov Andersson

Drygt 1,3 miljoner tv-tittare följde första säsongen av SVT:s ”Bonusfamiljen”.
Så gott som varje dag möts Vera Vitali, 36, av folks reaktioner på tv-serien.
– Jag tror det är skönt för många att spegla sig i att saker ser lite värre ut än hemma. ”Gud, så där jobbigt är det inte för oss”, kan de tänka, säger hon.

Bra tv-dramatik kan bli ”snackisar” som få andra saker.
Ingmar Bergman (1918–2007) må sedan länge ha varit geniförklarad i hela världen, men riktigt folklig i sitt hemland, det blev han inte förrän han fick hela Sverige att stanna upp och prata skilsmässor med sin tv-serie ”Scener ur ett äktenskap” 1973. På myndigheternas familjerådgivningar fick de plötsligt fullt upp att göra.
Numera är skilsmässor och att folk lever i bonusfamiljer betydligt vanligare. Men inget som så tydligt har varit tema i tv-dramatiken tidigare som i ”Bonusfamiljen”. Moa, Clara och Felix Herngren, Calle Marthin, Jesper Harrie och Ditta Bongenhielm skapade verkligen en tv-serie där igenkänningsfaktorn hos tittarna är stor. Cirka 1,3 miljoner i snitt på den första säsongen. Varje måndag visas nu nya avsnitt ur säsong två. En tredje säsong börjar spelas in i april.
– Hur saker landar, det har man aldrig en aning om. Nu märker jag både i privatlivet och på folks kommentarer på stan att det är en serie som folk tänker på och hänger med i, säger Vera Vitali.

En röra av barn och partners

Hon spelar Lisa. Som bor med Patrik (Erik Johansson). Som har med sig en snäll och prydlig grabb (Jacob Lundqvist) från förhållandet med Katja (Petra Mede). Lisa har en jämnårig betydligt stökigare grabb (Frank Dorsin) ihop med Martin (Fredrik Hallgren). De har också en strulig tonårsdotter (Amanda Lindh). Tillsammans har Lisa och Erik just fått en bebis. En jäkla röra av barn, varannan vecka-boende, problem i skolan, problem med tonårsdotterns pojkvän, problem på jobbet…

Skilsmässobarn

Vera Vitali är skilsmässobarn, men har aldrig levt i bonusfamilj på det sättet.
– Jag var 20 och hade flyttat hemifrån när jag fick en den bonuspappa och bonussyskon jag sedan dess har haft. Det säger väl något om den tid jag växte upp i att personligen känner jag ingen som har gifta föräldrar.

Mellan hon var fyra och fem år, bodde hon i London. Pappa Leon Vitali, nu 69 år, var skådespelare, bland annat i Stanley Kubrick-filmen ”Barry London”. De blev nära vänner och Leon blev så småningom mästerregissörens närmsta man och medarbetare ända fram till hans död 1999. När Veras föräldrar gick skilda vägar, flyttade hon med mamma Kersti Vitali, 64, känd klädskapare i svenska film- och tv-branschen, hem till Sverige.
Att Vera som barn ibland följde med pappa till inspelningarna av både Vietnamfilmen ”Full metal jacket” och som tonåring till kärleksdramat ”Eyes wide shut”, och nog har en och annan anekdot att berätta kring det, är dock inget hon tycker hör hemma i en intervju om ”Bonusfamiljen”.

Tog tag i skådespeleriet vid 25

En dokumentär om pappans liv med Kubrick, ”Filmworker”, hade världspremiär i Cannes i fjol och kommer på svenska biografer i augusti.
Med tanke på föräldrarnas jobb, fanns väl skådespeleriet där som en tänkbar framtid redan som barn.
– När jag var fyra, fem var jag övertygad om det. Men jag vet inte… som barn har man så många tankar. Många vill bli prinsessor eller astronauter. Det var när jag var ungefär 25 som jag tog tag i det på allvar.
Under gymnasiet hade hon även jobbat som modell.
– Jag lyckades göra både och. Jag modellade bara i Sverige, det var justa människor, jag fick fina jobb, det var inget läskigt, bara kul att få jobba med vuxna människor.
– Men jag var inte sugen på att gå in för det på det sättet. Efter gymnasiet jobbade jag lite här och där. Hemtjänsten, någon butik, hjälpte min brorsa som är reklamfilmsregissör, var påklädare på Dramaten. Jag är glad att jag har sett andra världar.

Provfilmade för Östlund

Hon gick en förberedande teaterskola i Stockholm. Gjorde en egen föreställning. Provfilmade för Ruben Östlunds ”De ofrivilliga” – och fick rollen.
– Det var väldigt många tagningar trots att det var en liten roll. Det var ett slags flow att det första jag gjorde, fick mig att känna mig välkommen in i någon slags skådespelarvärld.
Och sedan har det rullat på. Hyllade miniserien ”Hinsehäxan”. Polisserien Arne Dahl. ”Monica Z”. ”Min så kallade pappa”. Några norska filmer. Där en av dem, tack vare att regissörens norska flickväns pappa hade sett filmen, ledde till att hon fick en stor biroll i västernfilmen ”Brimstone” (rätt nyligen släppt på dvd i Sverige, kommer snart på C More) mot bland annat Dakota Fanning, Guy Pearce och ”Game of thrones”-stjärnorna Kit Harington och Carice Van Houten.
– Bordellmamman jag spelar har skinn på näsan. Det var väldigt kul att få använda sig av en dampickadoll. Och lite märkligt när jag i efterhand skulle eftersynka ljudet. Att hoppa mellan att låta dödskamp och sexuella aktiviteter (skratt).
– Det är en extremt mörk film. Scen efter scen, det tar aldrig slut. Men en väldigt kul erfarenhet.
Vill du jobba mer utomlands?
– Jag har agent i USA. Man selftejpar auditions härifrån. Och jag har hängt lite där, dessutom bor ju min pappa där numera.

Men närmast alltså: Inspelning av ”Bonusfamiljen”, säsong tre.

”Nu växlas det upp”

Jag har sett hela säsong två som rullar nu. Och utan att spoila något, kan jag väl säga att det kommer att köra ihop sig lite för Vera Vitalis rollfigur Lisa. Och då pratar vi inte bara om den jobbiga syster (Regina Lund) som hon har fått på halsen.
– Första säsongen var ju lite en introduktion. Nu växlas det upp, det blir en fördjupning och blir mer komplext. Alla andra i serien hade någon slags spegling i vem de är i förhållande till andra, jag var tacksam att systern kom och kunde förklara lite var Lisa kommer ifrån, varför hon tar vissa beslut.
Medan motspelaren Erik Johansson i intervjuer sagt att tv-serien ibland legat nära hans eget liv (småbarnsförälder, nyskild), så har inte Vera Vitali den erfarenheten.
– Hur spelar jag tonårsmorsa? Hur spelar jag bebismamma? Det var aldrig någon stress när jag fick rollen. Man får låtsas så bra det går.

Blandade reaktioner

Och hon ”låtsas” uppenbarligen rätt bra. Två reaktioner från de tittare hon mött, är bevis för det.
– Någon kom fram och sa ”Du har hjälpt mig genom en skilsmässa”. Men någon sa också: ”Jag klarar inte av att se det där, det ligger för nära”.

Vera Vitali om…

…”Hinsehäxan”, miniserien där hon spelade Lillemor Östlin, som ung prostituerad, indragen i bordellhärvan och dömd till långa fängelsesestraff för narkotikabrott:
– Mitt första stora jobb. Jag fick något att bita i direkt, men det var ju jättenervöst, att gestalta någon annans liv. Kan själv inte tänka mig något konstigare än att man gör film på ens liv. Men hon blev nöjd, vi brevväxlade ett tag efteråt.

… Michael Nyqvist, motspelaren från ”Min så kallade pappa”, som gick bort i fjol, blott 56 år gammal:
– Det var fruktansvärt sorgligt. Då förstod jag också hur mycket han betytt för så otroligt många, inte bara vänner, utan för gemene man. Det var någon spirit han hade. Han var allas vän på något sätt, även de som aldrig träffat honom.

… vad som lockade med kommande ”Anna Odell untitled”:
– Filmidéen var intressant, modig och speciell, något helt annat än vad jag hade gjort förut.

… favoritskådespelerskor:
– Gena Rowlands i John Cassavetes-filmer som ”Premiärkvällen” och ”Minnie och Moskovitz”. Meryl Streep är ju helt galet bra. Och Sally Hawkins. Även om jag inte är någon fantasyfantast, är hon jättefin i ”The shape of water”.