”Kläfford-hataren” kapitulerar – han golvade mig

Men det är ändå tjejernas år i ”Idol”

Chris golvade mig. Ja. Jag erkänner.

Jag, ”Kläfford-hataren”, ”svenska Idol-fans största belackare” och ”ständig sågare av storskäggets framtida artistkarriär” erkänner mig för första gången besegrad.

Men jag säger ändå att det i år – faktiskt – är tjejernas år i ”Idol”.

När Chris Kläfford ger juryn gåshud, får publiken att jublande resa sig och röstningen på aftonbladet.se att sticka i taket för sin sånginsats i Aerosmiths ”I dont want a miss thing” så kan jag inte göra annat än att kapitulera.

Ja, hans sång fullständigt sopade banan med alla de andra deltagarna. Det var en snygg Steven Tyler-light-cover.

Går det att bygga en karriär på det? Det bestämmer bara ni som tittar och röstar och sen väljer att streama musik och köpa konsertbiljetter. Det är ju faktiskt ni tv-tittare som bestämmer vem som ska vinna. Och då blir det givetvis alltid rätt. För er. Och där och då.

Jag har aldrig i svenska ”Idol” sett två så begåvade talanger

Men där Hanna Ferms toner ganska ofta sticker iväg i pitchen, där Jemima Hicintuka ibland inte väljer helt rätt låtar för sin röst så kompenserar de båda ändå med den helhet som krävs för att lyckas som artist.

Om publikfavoriten Chris Kläfford plockar hem segern i ”Idol” så ser jag en mycket tydligare artistframtid för Hanna och Jemima. De kan plockas upp av vilket skivbolag eller management som helst. Paras ihop med låtskrivare och producenter som kan plocka fram deras bästa sidor.

Jag har aldrig i svenska ”Idol” sett två så begåvade talanger som dessutom redan är så färdiga som artister, som har ”hela paketet”.

Visst har jag blivit imponerad av Amanda Jenssens härliga quirky-stil. Tove Styrke och Erik Rapp hade både star quality och utstrålning. Och Amanda Winbergs ghettobarbie-stil stack ut.

Men i år har det tack vare Hanna Ferm och Jemima Hicintuka blivit tjejernas år.

Om de bara verkligen fattar att det riktiga jobbet börjar så fort ”Idol” är över. Då kan de faktiskt ta en plats i den svenska musikvärlden på riktigt. Och kanske till och med nå ut i världen.