På Depeche-baren kan ingen klaga på musiken

Läs Sylvia Balac krönika

Interiör från första upplagan av DM Baar i Tallinn.

Lär av Estland, Sverige.

Vem blir först med att öppna en ABBA- eller Kent-bar?

Nöjesbladets Sylvia Balac.

När en kompis nyligen åkte till Tallinn och bad om tips var det första jag kom att tänka på Depeche Mode-baren.

DM Baar startades av ett hängivet fan 1999 och fick ett enormt uppsving 2001 när Andy Fletcher och Martin Gore festade loss på baren i samband med en konsert i staden.

När jag var där 2006 pryddes golvet av en matta med blomman från ”Violator”-omslaget på. Depeches låtar pumpades på repeat i baren, och i ett annat rum rullade bandets videor non stop.

Baren blev en sådan succé att de 2009 flyttade till ännu större lokaler med både dansgolv och rökrum. På hemsidan kan man läsa att ”Personal Jesus” toppar listan över barens populäraste cocktails just nu.

Barer helt tillägnade en artist, skådis eller band har jag hittills bara stött på under resor i österled. Sopot i Polen har en bar som hyllar stadens son Klaus Kinski, i Georgiens huvudstad Tbilisi kan man avnjuta en pint på The Beatles Club och i Budapest kan man äta och dricka på Café Columbo, tillägnad ­Peter Falks tv-deckare.

Kanske beror det på att flera av de här länderna länge var isolerade från väst och därför värdesätter sina idoler högre, kanske beror det på att de är mindre trendkänsliga och ängsliga.

Konceptet skulle nog ha svårare att slå i Stockholm, där trenderna avlöser varandra i en allt mer rasande takt.

Det är synd. För det är egentligen ett helt genialiskt koncept.

Snacka om tydlig innehållsdeklaration. Ingen behöver gnälla över musiken som spelas eller dissa affischerna på väggarna.

Går man till Bar Kent förväntar man sig personal klädd i blåjeans som serverar thinner och kallt kaffe. Medan personalen på Bar Roxette givetvis är dressed for success ­medan de blandar drinkarna Joyride och Pearls of passion.

Allra helst skulle jag hänga på The ­Jesus and Mary Foodchain men jag skulle inte ha något emot att besöka, låt säga, Bar ABBA för att slötitta på ”ABBA – the movie” och smutta på en Kisses of fire vid bardisken.

Kanske något för ABBA-museet som snart öppnar att fundera på.

Följ ämnen i artikeln