”Skulle jag se UT så där resten av mitt liv?”

Publicerad 2014-11-06

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Varför hade jag blivit formad som ett mumintroll?

Puberteten. Hår eller inte hår. Bröst eller platt. Omklädningsrum.

Omklädningsrummet, minns ni det?

Hur de andra klassrummen från skoltiden såg ut minns jag vagt, men omklädningsrummet har jag glasklart i minnet. Jag kan alltså redogöra för planritningen i detalj.

Det fanns en tjej som alltid höll upp handduken så att ingen skulle se när hon klädde av sig. Sedan snörde hon handduken hårt runt kroppen och satte sig på bänken och tittade ner i golvet. Hon väntade alltid tills alla andra hade duschat klart och klätt på sig. Då gick hon in i till duscharna, fortfarande med handduken runt kroppen. Jag tror inte att någon någonsin såg henne naken.

Sedan fanns hennes raka motsats. Tjejerna som verkligen tog tid på sig. De stod och pratade och skrattade medan de schamponerade sig så det stod härliga till. De hade alltid platserna närmast spegeln och de kunde stå i underkläderna och borsta håret hur länge som helst. Det sas att en av dem fick mens när vi gick i trean.

Ibland kom någon kille förbi och slet upp dörren till omklädningsrummet. Då kunde de där tjejerna göra en jättestor scen av alltihop, skrika högt, hålla för brösten och sticka ut huvudet för att skälla ut honom.

Jag ville bara sjunka genom jorden.

Jag ville alltid bara sjunka genom jorden.

Jag var varken tidig eller sen i utvecklingen. Kanske var jag en av de tidigare, men jag var absolut inte först. Mitt problem var att jag aldrig kom överens med min kropp. Jag kunde omöjligt acceptera den vidriga omvandlingen. Över en natt hade mina höfter börjat bukta ut och jag klarade knappt av att titta på dem. Det såg ju för fan inte klokt ut. Varför hade jag blivit formad som ett mumintroll? Skulle jag verkligen, på fullaste allvar, se UT så där resten av mitt liv?

När jag gick genom duschrummet låtsades jag att min kropp inte fanns. Jag duschade snabbt och såg till att vara omklädd så fort jag bara kunde. Konsekvensen blev förstås att jag aldrig hann torka mig ordentligt så kläderna var alltid fuktiga efteråt, men det var det värt.

Det var vad det kostade att befinna sig i det där förbannade gränslandet mellan flicka och kvinna.

Zandras zuper

En lugn stund varje morgon Jag försöker inte klämma in det. Jag har verkligen bestämt mig för att jag stiger upp i tid så att jag hinner ta det lugnt. Det går. Det behöver inte vara totalkaos, misär och elände.

Zandras znark

Podcaststressen Varje dag ligger det något olyssnat avsnitt och pockar på uppmärksamheten. Och jag vill ju så gärna. Men det är ju för fan aldrig tyst i örona längre.

Följ ämnen i artikeln