Vi behöver en banal Seinfeld-betraktelse

Per Bjurman om stjärnans upplyftande inlägg

Jerry Seinfeld.

NEW YORK. Hela stan är en enda stor show about nothing just nu.

Så det får väl ses som logiskt att Jerry Seinfeld försöker lugna oss med ett småroligt debattinlägg om att New York givetvis kommer tillbaka även från den här vidriga krisen.

Samtidigt: Det är antagligen lite lättare att vara optimistisk på en herrgård i the Hamptons, långt från den döda kulissen Manhattan.

Det var i början av den här veckan Jerry Seinfeld något oväntat gick i polemik med James Altucher i New York Times.

James Altucher är hedgefond-manager och bitcoin-guru som också råkar äga en komediklubb på Manhattan och i en riktig doom and gloom-profetia i Post några dagar tidigare framförde teorin att corona-pandemin tagit död på New York för evigt. Alla som kan flyttar härifrån, kontoren i Midtown kommer förbli tomma när alla företag inser att det går lika bra att personalen jobbar hemifrån, restauranger och butiker och Broadway-teatrar går under i rasande takt – för att aldrig mer återuppstå.

Nonsens, fnös Seinfeld i en replik präglad just av den tillbakalutade nonchalans som ”riktiga” New Yorker gärna håller sig med. Tillika var den rätt rolig. Särskilt några sarkastiska passager om Altuchers nya hemstat Florida och dess kreativa spirit och skarpa fokus – nej, det är ju inte riktigt skarpt fokus vi förknippar med Del Boca Vista… – roade.

Men framförallt var den upplyftande. Vi behövde en fyndig och banal liten Seinfeld-betraktelse efter alla dödsmässor. Klart New York kommer tillbaka. New York är tuffast och har varit med om elände förr och alltid rest sig igen. Och yada yada yada. 

Med det inte sagt att det inte fanns poänger även Altuchers replik – jo, det blev nästan som en svensk kulturdebatt! – några dagar senare. Han gladdes åt att han lyckats få den gamle komikern att, äntligen, skriva några nya skämt - häpp! - och konstaterade att den optimism Jerry luftade gissningsvis är lättare att uppbåda på den Hamptons-herrgård han flytt till under krisen än på Manhattan.

Ja, faktum är att bägge herrarna sitter annorstädes och författar sina aktstycken. Två no-shows pennfäktas om hur det är här medan vi som är kvar försöker göra det bästa av en gravt deprimerande situation på tomma och öde gator.

Det gör mig, när jag tänker efter, upprörd som en hel Frank Costanza och jag ber att få utbrista:

Serenity now!

ORSAKER TILL EXTAS

Bright Eyes – ”Down in the Weeds, Where the World Once Was” (Album)

– Oj, så bra.

”Maddman” (Dokumentär/Netflix)

– Historien om skokungen Steven Madden är milt uttryckt fascinerande.

Justin Townes Earle – ”Down on the Lower East Side” (Klassiker)

– So long. Tack för allt.