SVT visar att det inte var bättre förr
Läs Tara Moshizis krönika
Björn Skifs spänner stjärten.
Abba sjunger i cowboyhattar och någon gubbe svamlar på en strand.
Nej, ni kan aldrig lura mig att det var bättre förr.
I veckan lanserades Svt:s nya satsning Öppet Arkiv. Plötsligt var de tillbaka: programmen vi glömt men aldrig förlåtit. En skattkista av gammalt tv-material för alla som vill återuppleva intrigerna i ”Rederiet”, insupa barndomsnostalgi med ”Ika i rutan” eller förkovra sig i ”Mästarmötet i bordtennis” från 1970. Jag lyckades tajma releasen av Öppet Arkiv med en hejdundrande förkylning. Bingo. Med laptopen på magen och ett glas c-vitaminbrus i näven har jag roat mig med att göra ett djupdyk i kategorin ”musik”. Efter att ha umgåtts tätt med Povel Ramel, Svenne & Lotta och en misstänkt glad pingstkyrkokör från Umeå kan jag konstatera följande: Det var inte bättre förr.
Med könsroller som borde ha känts unkna redan då, och med skämt och dialoger som får pilsnerfilmer att framstå djupt intelligenta, är jag glad att svensk tv inte fastnade på 70-talet. Till skillnad från exempelvis talk show-satsningarna, som förblivit rätt lika under årens lopp (Hyland/Skavlan) är Öppet Arkiv en påminnelse om att dagens musikprogram, både breda och nischade, är väsensskilda från sina föregångare. Tack och lov.
Med sin övertydliga ton och i all sin absurditet är det samtidigt sjukt kul att kolla på programmen som plockats fram ur malpåsen. Jag fastnade särskilt för ”När stenkakan slog” (1970), där en purung Björn Skifs struttar runt (jo, han struttar verkligen) i en för stor kostym och sjunger ”Jazzgossen”, en låt om en snubbe som är ruskigt foxy. För att gestalta och framhäva hur snygg Jazzgossen verkligen är får man följa med Skifs in i bastun. Till duschen. Ner i badbaljan. Sedan spänner han skinkorna och vickar på stjärten samtidigt som kameran zoomar in hans rumpa.
Det är liksom lite Jessica Simpson över det hela. Fast i Sverige. På 70-talet.