Vi står alla lika inför skoningslös sjukdom

Joacim Forsén sörjer Lemmy och Bowie

Två älskade musikikoner faller inom loppet av ett par veckor.

Aldrig känns livet så skört som när de odödliga dör.

Det har verkligen varit en bedrövlig tid i musikvärlden.

Lemmy tvingades ge upp sin kamp, David Bowie kort därefter. Två vitt skilda idoler och hjältar men med många saker gemensamt. Som sin enorma integritet. Hur de har format genrer och varit stilbildande in i minsta korn av sitt artisteri. Eller att de båda envist beskrivs som genuint vackra personer som behandlade alla med respekt, både i ytliga möten och djupa relationer.
 

Men de delar också en annan sak. Lemmy och Bowie har varit en så stark kraft i våra liv att vi glömde att också de en dag skulle gå bort.

Det var i alla fall det jag hade gjort.

Som att jag bara några veckor före Lemmys död ser en video­intervju med sångaren, vad som nu verkar ha blivit den allra sista. Där pratar han om de vidriga dåden i Paris men allt jag ser är hur utmärglad och skör han ser ut. Det är bara dagar innan Motörhead ska spela Göteborg och intervjun är så drabbande att jag mejlar Håkan Steen bara för att ventilera. Att han snart ska stå på en scen verkar ofattbart.

Men att han kan komma att dö, det slår mig aldrig. Så förvirrad är min irrationella hjärna när det kommer till artister som har format och funnits i hela mitt liv. Samma sak med David Bowie. Hur skulle den där intensiva glöden i ögonen kunna falna? Obegripligt.
 

Men så plötsligt försvinner de. Kvar blir tomheten och en plågsam påminnelse: kan livet ta slut för de odödliga så gör det förmodligen det för dig och mig också. Som om sorgen i sig inte var nog förlamande.

Och vi står alla lika inför den där skoningslösa cancern. Kanske kan läkarvärldens allra skarpaste behandlingar ibland göra skillnad för den som har råd, men i slutändan är det bara din kropp som avgör om du ska leva eller dö.

Det kan inte ens ikonstatus, generationer av dyrkande fans och miljardframgångar ändra på.

#fuckcancer

Lyssna på

”Ligger med en ful”

(Little Jinder)

Just när den 80-tals­envisa popen börjar stå mig upp i halsen släpper Little Jinder såna här låtar. Så förbannat bra.

”Ode to ex-girlfriends”

(Alex Dezen)

Närgånget och personligt gör Damnwells-sångaren en av sina starkaste ballader hittills.