Slutet på Pippi-musikalen på Cirkus är fullkomligt underbart
”Pippi på Cirkus” är en rörig och spretig hybrid av musikal och cirkus.
Men lyfter på ett helt underbart sätt mot slutet. Och har en hel rad melodier med refränger som är omöjliga att bli av med.
Pippi på Cirkus
Cirkusmusikal på Cirkus, Stockholm.
Manus: Maria Blom, Tilde Björfors, Björn Ulvaeus. Regi: Tilde Björfors, Maria Löfgren. Sångtexter: Björn Ulvaeus. Musik: Benny Andersson, Vladimir Shainsky, Ángel G. Villoldo med flera. Med Ida Breimo, Angela Wand, Anna Lagerqvist, Sara Sanchez Runsten, Axel Adelöw, Estrid Henricson.
Spelas till och med 14 augusti.
Titeln är dubbeltydig. Alltihop utspelas ju på Cirkus på Djurgården och det bygger på en Astrid Lindgren-berättelse om när Pippi, Tommy och Annika går på cirkus och träffade cirkusprinsessan Miss Carmencita, lindanserskan Elvira och världens starkaste man Starke Adolf.
Vad som finns kvar av den grundhistorien är högst tveksamt, det enda som säkert går att urskilja i denna helt galna hybrid av musikal, cirkus och nycirkus, teater och Gud vet vad, är väl att cirkusdirektören (Angela Wand) vill stjäla Pippis (Ida Breimo) kappsäck med guldmynt.
Länge känns det som att historien spelar ingen som helst roll.
Det är musiken och cirkuskonsterna som driver allt framåt. Det är akrobater, folk som går på linor, studsar på trampoliner, ibland spelar också någon av musikerna högt där uppe i luften. Tänkte först skriva ingen nämnd, ingen glömd av cirkusartisterna, men det är omöjligt att inte fastna för Petter Wadsten. På något sätt briljerar han utan att liksom vilja briljera, ögonen dras automatiskt till honom.
Utan en karismatisk Pippi skulle förstås inte föreställningen fungera. Men Ida Breimo är självklar i rollen. Kaxig och sjunger bra.
Vet inte riktigt varför, men det är också kul att Starke Adolf (Axel Ahl) pratar dalmål.
Man löser på ett snyggt, effektivt och roligt sätt att flera av skådespelarna/cirkusartisterna även spelar hundar, hästar och björnar.
Men musiken i sig är allra viktigast. Därför är det irriterande att programbladet saknar uppgifter vem som skrivit musik till vad.
En del låter lite som Georg Riedels Astrid Lindgren-melodier, men jag tror inte han är inblandad. Väldigt mycket klingar Benny Andersson och han är inblandad, inte minst vet vi ju att hela projektet har dragits igång av ständige partnern Björn Ulvaeus. Fast hur många Benny-refränger som finns får vi dock inte veta. Rätt många, tippar jag, för de fastnar.
Man har också återanvänt ”Bortom sol och måne”, som Pippi sjunger vackert i en hängmatta högt upp i taket. Den melodin var det stora örhänget i Björns, Bennys och Kristina Lugns oförglömliga musikal ”Hjälp sökes” på Orionteatern 2013.
Fram till dess är det bara 
. För rörigt och spretigt. Sedan stegrar man allting sista tjugo minuterna och… det blir fullkomligt underbart. Cirkuskonsterna blir ännu lite vassare med saker man inte alls hade väntat sig. Den fantastiska orkestern under kapellmästare Albin Grahn blåser på med varenda musikstil som finns. Det var nästan så man satt och väntade på en Pippi-text till några strofer ur ”Dancing queen”.
Mot slutet är euforin total. Publiken hoppar i bänkraderna. Vet knappt var de ska titta på den stora scenen för att det händer så mycket. Siw Malmkvist vrålar spontant ”Fantastiskt!” i örat på mig. Och plötsligt känns mångas samtalsämne innan föreställningen (hade Björn Ulvaeus med nysvärtat hår en ny kvinna med sig?) inte längre så viktigt…
