Edward af Sillén: Jag vill gärna ha barn

Regissören om ”Masked singer”, scenskräcken och kärleken

Uppdaterad 2021-05-07 | Publicerad 2021-05-06

Edward af Sillén.

Snart ska han kommentera Eurovision Song Contest för tionde gånger.

För Edward af Sillén är det en barndomsdröm som går i uppfyllelse.

– Jag är så besatt av andra kulturer.

Du är regissör för ”Masked Singer”. Hur är det?

– Det är som en barnslig vuxenlek. Vilken glädje att få slänga sig ut i ett format som är helt nytt för Sverige. Det är något oemotståndligt med formatet, att en mask åker av varje program. Man måste se vem det är och om man har gissat rätt. 

Du syns överallt och har ett imponerande CV som 38-åring, var kommer drivet ifrån?

– Om jag sitter stilla så vet jag inte vad jag ska göra, därför är jag alltid igång. Min drift i livet är att få skratta och jag får skratta via mitt jobb när jag skapar underhållning. 

Söker du jobben eller ramlar de ner i knäet på dig?

– Det var många år av sökande och att försöka komma in i rum man inte hade varit i förut. Jag kämpade och jag sprang runt med manus. Nu kommer det flera saker till mig, men det är en blandning. 

Edward tillsammans med Petra Mede och Måns Zelmerlöw under arbetet med Eurovision song contest 2016.

Hade scenskräck

Du ska kommentera Eurovision Song Contest för tionde gången, var kommer det intresset ifrån?

– När jag var liten fanns det inte något sådant program, förutom just Eurovision. En gång om året kunde man se show och musik från andra länder. Jag är så besatt av andra kulturer. Att få kommentera Eurovision har varit lite av en livsdröm som jag aldrig trodde skulle hända. 

Du led av scenskräck och slutade skådespela, var det så jävligt?

– Ja. Ju mer jag stod på scenen, ju mer märkte jag att jag inte mådde så bra av det. Jag tror att alla som ska upp på scenen är nervösa, men någonstans på scenen förvandlas sedan de nerverna till adrenalin och närvaro. För mig gjorde det aldrig det, jag klev av scenen och mådde lika dåligt efteråt. 

Du är adopterad från Brasilien?

– Precis. Jag hade en mamma och en svensk pappa som bodde i Brasilien och adopterade mig som nyfödd. Det har varit en välsignelse i mitt liv att få lämna slummen i Rio och landa i ett radhus i Bromma. 

Vill adoptera

Vi har förstått att du är singel och sökande?

– Nej, jag är faktiskt inte singel och sökande. Kan vi lämna det där?

Okej. Du är inte främmande för att skaffa barn?

– Nej, jag vill gärna ha barn. Jag är mycket barnkär och eftersom jag själv är adopterad finns det en cirkel där att adoptera ett barn, en slags pay forward som kanske kan knyta ihop säcken på ett fint sätt. 

Finns det några konkreta planer?

– Nej, men jag märker ju att jag inte blir gravid hur mycket jag än försöker så jag tror att det där är nog en väg att testa.

Hur ser fredagsmyset ut för herr Sillén, blir det schlagerprosecco kanske?

– Haha! Jag äter så nyttigt i veckan och håller på med matlådor, vitkål och powerwalks. Mitt enda fokus på fredagen är vilken typ av socker ska jag unna mig ikväll. Det är ett absurt efterrättfokus. Jag gjorde en vitchokladfudge för några veckor sedan som jag har tänkt på dagligen sedan dess.

Men du tränar också mycket?

– Ja, målet är att inte att vara branschens sämsta jojo-bantare utan komma ner på en bra vikt och stanna där. Men det är ju livets stora utmaning. Måttlighet är ett jävla berg att bestiga.