Sevärt Oscarsnominerat drama om konstvärlden och flyktingkrisen
Publicerad 2021-04-22
DRAMA
The man who sold his skin
Regi Kaouther Ben Hania, med Yahya Mahayni, Dea Liane, Koen De Bouw, Monica Bellucci.
Ett drama om konstvärlden och flyktingkrisen.
”The man who sold his skin” är dessutom den första filmen av en muslimsk kvinna som tävlar om en Oscar som bästa internationella film.
Kaouther Ban Hanias film fick rätt mycket uppmärksamhet redan vid fjolårets Venedigfestival, där Yahya Mahayni vann pris som bästa skådespelare.
Nu tävlar den om en Oscar för Bästa internationella film natten till måndag. Den är dock inte alls favorittippad, oddsen är betydligt lägre för både Thomas Vinterbergs ”En runda till” (Danmark) och Jasmila Zbanics ”Quo vadis, Aida?” (Bosnien-Hercegovina). Båda går på bio i Sverige, båda är vassare filmer.
Men den här är också klart sevärd.
Den är inspirerad av en verklig händelse. År 2006 tatuerade belgiske konstnären Wim Delvoye en hårdkolorerad Madonna på ryggen på en man.
Men den tunisiska filmregissören har gått ett steg längre. Hon har blandat ihop konstvärlden och flyktingkrisen. Sam Ali (Yahya Mahayni) och Abeer (Dea Liane) är ett kärlekspar i Raqqa i inbördeskrigets Syrien. Hon mer eller mindre tvingas av sin familj att gifta sig med en rik man (Saad Lostan) som fått jobb i Bryssel. Han flyr till Beirut i grannlandet Libanon. Där väntar ett eländigt och fattigt liv som för tusentals andra flyktingar.
Tills han smiter in på ett galleri som har vernissage för världsberömde konstnären Jeffrey Godefroi (Koen De Bouw). Just när galleriets ägare (Monica Bellucci) ska slänga ut Sam Ali, fattar konstnären tycke för honom. Han erbjuder honom massor av pengar – om han får tatuera in ett konstverk på hans rygg. Ett Schengenvisum.
Och så blir det. Sam Ali får pengar att både skicka hem till sin familj och så han kan ta sig till Bryssel och kanske vinna tillbaka sin stora kärlek. Chansen kommer när han ställs ut som ett levande konstverk just i Bryssel…
Men där väntar många komplikationer. Andra flyktingar och till sist även han själv som tycker han blivit utnyttjad.
Som satir över konstvärldens galenskaper var Ruben Östlunds ”The square” aningen bättre. Som moralisk kommentar till flyktingkrisen tillför kanske inte filmen så mycket nytt. Alltihop är ganska förutsägbart, fram till en twist mot slutet. Bäst är de lågmälda scenerna med Mahayni och Liane. Ska de två få varandra, trots allt?
Filmen visas på bio.
(Tips! Se även…)
… Oscarskonkurrenterna natten till måndag, ”En runda till” och ”Quo vadis, Aida?”. På bio.
(Visste du att…)
… Svenska Filminstitutet, Film i Väst och Laika Film & Television är medproducenter till filmen?