Mer tjafsigt och förvirrat än spännande
Allting skaver i thrillern ”In i dimman”
Publicerad 2018-12-14
In i dimman
Regi Anders Hazelius, med Anastasios Soulis, Freddy Åsblom, Anton Lundqvist, Celie Sparre.
FILMRECENSION. Någonting är skevt ute i skärgården.
Lite för skevt för filmens bästa.
THRILLER. Det är tidig höst och Krill (Anastasios Soulis) har skapat sig ett bohemiskt liv ute i skärgården tillsammans med två personer som står honom nära, flickvännen Kicki (Celie Sparre) och kompisen Julle (Anton Lundqvist). En dag kommer en gemensam vän, Baggy (Freddy Åsblom), som de inte har träffat på länge. Stämningen blir med detsamma laddad – framför allt mellan Krill och Baggy finns ett förflutet som de inte har talat ut om.
Regissörens långfilmsdebut försöker fånga en grå, bedövad höstkänsla av sorg och depression. Det är något som skaver med relationerna. Krill irrar runt i skärgårdshuset och Kicki och Julle beter sig underligt. Det är som om de hela tiden delar på ett skämt, som de viskar till varandra och bara de tycker är roligt. Att Krill och Kicki ska vara ett kärlekspar finns det inga tecken på, förutom att de delar säng.
Det blir bara värre när Baggy kommer, för då uppstår en irritation. Tanken är väl att vi ska bli nyfikna på de här figurerna och känna spänning, men det blir tjafsigt. Rollfigurerna känns alltmer tröttsamma. Filmen förhåller sig envist till Krills perspektiv, och det finns en anledning till det, men resultatet är ofta en samling av förvirrade scener.
Twisten förklarar allt, men den är inte så svår att lista ut. Det hade blivit bättre om relationerna mellan de fyra hade känts mer genuina och berörande, och mindre ansträngning hade lagts på att göra allting så skevt som möjligt. Vem vet, det hade kanske gjort twisten mindre uppenbar?
Filmen har biopremiär i dag, fredag den 14 december.