Mycket lockar på årets upplaga av Göteborgs filmfestival
Jan-Olov Andersson om programmet
Dags för Göteborg Film Festival igen, för 48:e gången.
Sveriges största filmfestival har som vanligt ett digert program som lockar till besök. Bland annat en ny Lukas Moodysson-film, om än bara i det korta formatet.
KRÖNIKA. För andra året är Hotell Draken vid Järntorget nav för filmsamtal, barhäng och mycket annat. Festivalen har en ny konstnärlig ledare, Pia Lundgren, med många år på Svenska filminstitutet bakom sig och senast kulturråd i London. Fast det mest revolutionerande som hänt festivalen de senaste åren är ändå att alla i hela Sverige kan ta del av över 40 filmer online, samma dag som de visas i Göteborg. Kostar bara 395 kronor.
Årets tema är Disobedience, olydnaden och det civila motståndets kraft. Något som väl alltid kännetecknat många filmskapares drivkrafter, inte bara de vars filmer är insorterade i den kategorin under festivalen. Men självklart huvudnummer där är ju ”Det heliga trädets frukter” av Mohammad Rasoulof (bilden). Regissören som flydde hemlandet Iran bara veckor innan filmen visades på Cannesfestivalen i våras. I mitt tycke bäst i Cannes. Han kommer förstås till Göteborg.
Det gör även danske Thomas Vinterberg och franska Julie Delpy, som får årets hederspris.
Lukas Moodyssons hela väsen har väl utstrålat ett slags civil olydnad under hela karriären. Han kommer och visar sin kortfilm ”Vi går inte härifrån”. Handlar om en man som ockuperar sin chefs kontor när han fått sparken – till musik med klassiska proggbandet Träd, Gräs och Stenar.
Som vanligt bjuds det på ett slags greatest hits av filmer från Cannes och Venedig. Många har jag redan sett, många har vanlig biopremiär senare i år, så det är inte så mycket att orda om.
Här är annat som väcker nyfikenhet:
Finska regissören Klaus Härö gör aldrig något dåligt. I ”Aldrig ensam” spelar Ville Virtanen en man som skyddar judar under andra världskriget. Och Juho Kuosmannen, som gjorde ”Kupé nr 6”, hyllar stumfilmen i ”Den tysta trilogin”. Visningen ackompanjeras av storbandet Ykspihlajan Kinoorkesteri. Låter festligt.
”Det var en gång ett nu” är ett pågående livsprojekt där nu 93-årige Jan Troell reflekterar över sitt liv och sin karriär.
Bland andra svenska dokumentärer finns filmer om nattklubbsdrottningen Alexandra Charles, rockbandet Wilmer X och ”Ultras”, om fotbollens supporterkultur. Fast finns risk att jag bara retar mig på den. Stockholmsfansen har ju gjort att jag hellre ser fotboll på tv än på plats.
Festivalen äger rum 24 januari-2 februari.