Sexfaldigt Oscarsnominerade filmen har helt perfekt tonträff

Publicerad 2021-03-21

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Judas and the Black Messiah

Regi Shaka King, med Lakeith Stanfield, Daniel Kaluuya, Jesse Plemons, Dominique Fishback, Martin Sheen.


FILMRECENSION. En film som fick hela sex Oscarsnomineringar häromdagen.
Och som är en verklighetsbaserad och mycket närgången historielektion om Black Panther-partiet, dess lokala ledare och en som bedrog honom i Chicago under slutet av 1960-talet.

DRAMA. Filmen fick alltså sex Oscarsnomineringar i måndags. För bästa film, originalmanus, foto, sång – och för två biroller, Daniel Kaluuya och Lakeith Stanfield. Båda hör hellre, enligt mig, hemma i klassen Bästa huvudroll och det har också diskuterats flitigt i amerikansk branschpress. Oscarsakademiens regler kring detta är dock för krångliga för att förklara på detta begränsade utrymme.
Kaluuya spelar Fred Hampton som då är Black Panther-partiets lokala ledare i Chicago, trots att han bara är kring 20-strecket. En karismatisk talare och revolutionär socialist.
FBI, Martin Sheen spelar chefen J Edgar Hoover (1895-1972), och den lokala helvita polisen vill inte ha någon slags Black Messiah-figur som uppmanar stadens stora svarta befolkning att göra uppror. Hur få stopp på Hampton?
Ett sätt är att infiltrera Black Panther Party (BPP) och när FBI-agenten Roy Mitchell (Jesse Plemons) griper en ung svart småtjuv, William ”Bill” O'Neal (spelad av Stanfield), ställs denne inför ultimatum: fem år i fängelse eller att infiltrera BPP och bli tjallare. En Judas.
Bill och Fred blir snabbt polare, Bill vinner Freds förtroende totalt och medan Fred skaffar flickvän (Dominiqe Fishback) inom BPP och snabbt gör henne med barn, inleder Bill sin verksamhet som tjallare, för att FBI på ett eller annat sätt ska kunna sätta stopp för Fred Hamptons verksamhet…
De pålästa vet hur det slutar, andra bör låta bli innan de ser filmen.
Apropå Oscarsnomineringarna, kan man väl säga att de på sitt sätt har en poäng, inget av personporträtten är hundraprocentiga, det är som att regissören Shaka King ibland inte riktigt bestämt sig för vems berättelse som är viktigast.
Men strunt samma… det är härligt att, lite i samma anda som i Quentin Tarantinos ”Once upon a time in Hollywood…”, få följa med på en resa till en annan tid, en annan miljö, ett annat politiskt klimat. Tonträffen när det gäller musik, kläder, bilar, attityder och allt annat är perfekt.


Tips! Se även…

… ”The trial of the Chicago 7”. Handlar om andra revolutionärer som samlas i Chicago ungefär samtidigt. Fred Hampton skymtar även förbi i den filmen, spelad av Kelvin Harrison Jr. Visas på Netflix.

Visste du att…

H.E.R.:s låt ”Fight for you” från filmen är en av dem som tävlar mot Molly Sandéns ”Husávik” om en Oscar för bästa sång?