Marvel med massor av hjärta och humor

Uppdaterad 2015-07-28 | Publicerad 2015-07-24

Så många plus får ”Ant-Man”

Paul Rudds misslyckade inbrottstjuv/motvillige superhjälte faller Jan-Olov Andersson i smaken.

THRILLER Kanske har det undermedvetet med ”Teskedsgumman” att göra.

Var åtminstone i rätt ­ålder för den första omgången (1967) när Birgitta Andersson sa ”Göta Petter! Nu ble ja liten som ­enna tesked igen!”, sedan krympte hon och vi barn jublade i tv-sofforna.

Är alltså rätt förtjust i filmer med minimänniskor i.

Allt från charmiga ”Älskling, jag krympte barnen” (1989) till ”Gullivers resor” (2010), där den storvuxna Jack Black besöker miniatyrbefolkningen i landet Lilliput. Egentligen ingen bra film, alls, men ändå kul på något sätt …

Den här filmen ingår som något jäkla nummer i den korsbefruktande evighetsserie med superhjältar som Marvel-fabriken, ihop med Disney, producerar på löpande band. I serieform är visst Ant-Man en av The Avengers, men här nämns mest de och Iron Man i förbifarten. Och någon figur dyker upp i en kort scen.

Det som gör ”Ant-Man” till en annorlunda film i Marvels universum, är inte så mycket att hjälten Scott Lang/Ant-Man (Paul Rudd) blixtsnabbt kan skifta mellan att vara en vanlig människa (en smart men ändå rätt misslyckad inbrottstjuv), till att vara en superhjälte med oanade ­talanger och krafter, men ändå i en myras storlek. Nej, det är att hjälten egentligen inte bryr sig så mycket om han kan rädda världen eller ej, han vill bara rädda sig själv, få umgås med dottern, som lever med sin mamma och ny man. Paul Rudd är en ­mycket älskvärd huvudperson.

Den röriga intrigen är inte mycket att bry sig om, det handlar om experiment och drömmar om världsherravälde

Men det är väldigt roligt när Scott Lang först blir Ant-Man och hamnar i ett badkar och utsätts för vad som liknar en tsunami. Eller på en dj:s grammofonskiva på ett raveparty och nålen närmar sig …

Och sedan uppstår ännu mer humor när Ant-Man har lärt sig att behärska sin förmåga att byta skepnad från stor till liten blixtsnabbt. En actionscen hemma hos ett barn på ett Tomas Tåget-järnväg är helt suverän.

Michael Douglas är nästan Gordon Gekko-vass i sin roll som uppfinnare och storföretagare. Corey Stoll som skurk är lika bra som i tv-serien ”House of cards”. Och Michael Peña stjäl varenda scen han är med i som en småtjuv.

”Ant-Man” är Marvel-­filmen som har massor av action, men också hjärta, smärta och humor.

Följ ämnen i artikeln