Stillastående romantiskt drama i pandemins Stockholm år 2026

Så bra är Läckbergs Glaciär på Viaplay

Uppdaterad 2021-04-30 | Publicerad 2021-04-29

Alexander Karim och Lena Endre.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Glaciär

Regi Baker Karim, med Lena Endre, Alexander Karim.

Camilla Läckbergs debut som författare till långfilm är ett kyligt drama under en pandemi. Långsam intrig och många monologer för de två skådespelarna.

DRAMA Året är 2026. Stockholm täckt av snö och is. Det är vinter, och en pandemi har dödat hälften av jordens befolkning. De som överlever försöker isolera sig.

På hotellet Haymarket vid Hötorget möter vi en kvinna (Lena Endre) som gömmer sig undan sjukdomen. Hon har varit där i 71 dagar och är trött på den ensidiga maten, på isoleringen, på ensamheten. Hon skriker klagomål åt en osynlig monitor. Hon har betalat en miljon kronor för att skydda sig mot omvärlden. 

In i handlingen kommer en man (Alexander Karim) som checkar in till samma regler och samma mat på Sveriges dyraste karantänhotell.

En högtalarröst förklarar regler och förbud. All form av umgänge är strikt förbjudet. Absolut ingen mänsklig beröring. 

Camilla Läckbergs manus vandrar efter väntade vägar. De två huvudpersonernas första möte är ett bråk, och berättelsen går vidare till samma förutsägbara hållplatser som andra melodramer. De två inleder ett samtal via hotellets walkie-talkies. Senare i filmen visas att modernare teknik, som mobiltelefoner och FaceTime/Skype/Zoom, fungerar.

Inledningen är kantig med uppjagade repliker.  De två lär känna varandra och berättar mer om sina tidigare liv. Då får dramat lite fördjupning, och några starkare scener som skådespelarna gör det bästa av. Deras yrken, läkare och pastor, leder självklart till samtal om existensen och meningen med livet.

Filmmakarna arbetar mycket med ljudeffekter och toner när berättelsen står stilla. Musiken av Matilda Bådagård och Maja Långbacka ger puls och intensitet. Baker Karim och medfotografen John Hellberg plockar effektfulla bilder i den öde staden och det tomma hotellet.

Men inget kan dölja att ”Glaciär” mest är två skådespelare som framför monologer. Det är en teater som inte håller tittarens uppmärksamhet under sina 90 minuter. Istället funderar man på luckor i filmens logik, eller varför det är soligt dagsljus i Stockholm klockan 04.47 mitt i vintern.

Det är lätt att jämföra med den betydligt bättre ”Orca”. Josephine Bornebusch spelade också in i Stockholm under pandemins 2020. De mänskliga kontakterna i ”Orca” korskopplas på ett fascinerande vis.

I ”Glaciär” är det kallt och ensamt. Filmen lyckas dock fånga isoleringens känsla av långtråkighet och håglöshet.

”Glaciär” har premiär på bio och visas också på Viaplay.