Häftig ny bio räddar inte utdragen film

Publicerad 2015-11-12

ÄVENTYR Katniss Everdeen sätter punkt. Men det tar tid.

Det här är andra halvan av Suzanne Collins tredje och avslutande bok, som på svenska heter ”Revolt”. De två första romanerna blev varsin film, och de filmerna är bättre.

Sista filmen är för utdragen och orytmisk, och förmodligen hade även den boken vunnit på att bli en stark film istället för två blekare.

Det finns mycket som är bra i böckerna och filmerna. De utspelas i en framtida diktatur Panem där en ond president styr från huvudstaden. Runt den finns dussinet distrikt som tvingas skicka två unga deltagare till hungerspelen, överlevnadstävlingar som direktsänds i tv.

I den här delen av berättelsen är spelen över, distrikten har rest sig mot diktatorn och det är inbördeskrig. Båda sidor använder media och filmer för att visa sin version av verkligheten och värva följare.

Katniss är en viktig image, tonårsflickan som vågade stå upp mot regimen och blev en symbol för upproret. Mockingjay, härmskrikan som hon kallas på svenska. Nu är hon ett redskap för motståndet, vars underjordiska ledare Coin (Julianne Moore) ser värdet i att ha Katniss på sin sida. De fattiga och förtryckta mot de rika i huvudstaden. Revolutionen behöver Katniss. Det gör också de två romantiska rivalerna Gale och Peeta som fortsätter vara svartsjuka på varandra. Vilken kille ska hon välja?

I båda de här intrigerna är dock Katniss själv ofta märkvärdigt passiv. Hon får mest reagera på vad som händer runt henne, oavsett om det är pussbekymmer eller krigiska hot.

Jennifer Lawrence är utmärkt i huvudrollen, men får ägna mycket tid åt att vara bekymrad över saker hon inte kan påverka.

I andra militanta roller finns Patina Miller och Gwendoline Christie, Brienne i ”Game of thrones”, som befäl för olika distrikt.

Bitvis är det häftig action, men det blir också brutalt obehagliga krigsscener. Sedan står det still i märkligt utdragna scener.

Jag såg filmen på nya IMAX-biografen i Solna där det var svensk premiär på torsdagskvällen. Häftig att se i spektakulära scener som när muttar, specialeffekter som är mer otäcka än sitt namn, anfaller. Ljudet dånar så bröstkorgen vibrerar.

Men när det är långsamt och segt berättande hjälper det inte att bioduken är väldigt stor.