Humorn lyckas rädda filmen från platt fall

Jan-Olov Andersson

Guardians of the Galaxy

Regi James Dunn, med Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel, Bradley Cooper, Lee Pace, Djimon Hounsou, John C. Reilly, Glenn Close, Benicio Del Toro.

sci fi Med de enorma framgångarna för ”The avengers”, ”Iron man”-”Captain America”- och ”Thor”-filmerna, har Marvel Studios, med sitt digra bibliotek av serietidningshjältar att ösa ur, blivit en riktig maktfaktor i Hollywood de senaste åren.

Här hoppas de (och Disney) få till en ny så kallad franchise. En filmserie att mjölka pengar ur. Mot slutet av filmen får vi veta att filmens hjältar will return, ska komma tillbaka, i en uppföljare som man redan har börjat planera.

För min del räcker det mer än väl med en film.

Alltihop utspelas på olika galaxer och huvudpersonerna har namn som Star-Lord, Gamora, Drax the Destroyer, Ronan the Accuser, Yondu Udonta och Korath the Pursuer och dessa superhjältar har förstås superkrafter och är naturligtvis utrustade med supervapen och alltihop kretsar kring en liten silverfärgad sfär och det blir aldrig ett dugg spännande för här finns egentligen inga rollfigurer som man bryr sig om.

Jo, möjligen då Peter Quill, som även kallas Star-Lord, och som är den enda som får någon slags bakgrund. Hans mamma dog när han var liten, han rövades bort från jorden och över tjugo år senare är han ledare för Guardians of the Galaxy, ett gäng superhjältar som bekämpar onda krafter.

Chris Pratt spelar honom med precis rätt glimt i ögat och det är lite kul att han är besatt av 1970-talspop och -rock, den musik han fått på ett blandband som mamman hade satt ihop.

Därför låter ”Guardians of the Galaxy” bra. Somliga låtar används lite grann som humoristiska kommentarer, en av dem är Björn Skifs ”Hooked on a feeling”.

Över huvud taget är det humorn som räddar filmen från platt fall.

Två framträdande figurer i superhjältegänget är en trädliknande humanoid, vars repliker Vin Diesel grymtar fram, och en vapengalen tvättbjörn, mycket skickligt datoranimerad, och vars många dräpande repliker Bradley Cooper fyrar av med perfekt komisk tajming.

Tvättbjörnen Rocket är den enda man riktigt engagerar sig i vid sidan av Star-Lord.

Skulle därför inte bli ett dugg förvånad om den får en ännu större roll när det blir dags för uppföljaren …