Krigsfilmen fastnar mest med fötterna i leran

Full fokus på intetsägande huvudperson i ”Natural light”

Publicerad 2021-11-13

 Ferenc Szabó i ”Natural light”.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Natural light

Regi Dénes Nagy, med Ferenc Szabó, László Bajkó, Tamás Garbacz.


FILMRECENSION. ”Gå och se” heter ett ryskt mästerverk till krigsfilm.

Även den här ungerska filmen har ett budskap om att krig är ett helvete.

Men den är inget du måste gå och se.

KRIGSDRAMA. Vi befinner oss ute på landsbygden i Sovjetunionen under andra världskriget. Ungerska soldater samarbetar med tyskarna och håller pli på lokalbefolkningen. De jagar partisaner och rycker åt sig vad de vill ha, som i den talande öppningsscenen där soldaterna stöter på jägare och en älg som de har fällt. Det är inte mycket kött på det djuret som jägarna får behålla.

Soldaterna slår läger i en by. När deras högste befäl dödas i ett bakhåll är det Semetka (Ferenc Szabó) som tar över ledarskapet och så småningom kommer förstärkningar som har en grymmare attityd än Semetka. Han förblir en passiv, kluven figur filmen igenom, en person som gör vad som förväntas av honom utan att utmärka sig, utan att aktivt delta i krigsbrott. Ibland kan han lyfta ett finger för att hjälpa någon, men han är samtidigt aldrig en hjälte. Han bara finns där, med sitt stenansikte, utan något att säga.

Fokus på ansiktet

Filmen fokuserar mycket på hans ansikte och det är lätt att tänka på hur den ungerske regissören László Nemes brukar arbeta; hans Oscarsvinnande ”Sauls son” (2015) var en klaustrofobisk upplevelse där vi liksom skymtade förintelsens fasor i ögonvrån medan kameran intensivt följde Saul.

”Natural light”.

Även i ”Natural light” sker oerhörda grymheter, men oftast utanför bild. Filmen är baserad på en bok av Pál Závada, en bästsäljare i Ungern, som skildrar huvudpersonen under många år. Här har regissören och manusförfattaren Dénes Nagy nöjt sig med att dramatisera endast ett stycke av berättelsen. Det är ofta klokt att göra så i filmer, att försöka koka ner bokens kärna till något mer koncentrerat. Trots det blir effekten här i det närmaste sövande.

En tungrodd känsla

Filmen belönades med ett regipris på Berlins filmfestival och har hyllats på sina håll, men den eviga skymningen i fotot bidrar till den tungrodda känslan. För en ny ”Sauls son” är det sannerligen inte.

Huvudpersonen är för intetsägande och den känslomässiga dramatiken faller platt; vi dras ner i en brun lera och fastnar med fötterna. Illdåden är de förväntade i liknande filmer om krigets ondska och filmen har inget annat att meddela oss än att allt är hemskt.

Filmen visas på bio.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln